Plötsligt var resten av EM-truppen andrahandsfigurer.

När en fortsättning i blågult fördes på tal ganska snart efter straffmissen mot Tyskland i VM 2006 svävade inte Henrik på målet:

– Nej, inte i det här landslaget, svarade han kort.

Jag lade de där orden på minnet, men borde förstås ha erinrat mig att den evigt unge skåningen med den lättränade kroppen även ändrade sig även efter VM 2002 sedan han gått fram och skakat Lars Lagerbäcks hand i omklädningsrummet i japanska Oita efter förlusten mot Senegal.

Om jag uppfattade ”Henkes” raspiga stämma i högtalaren rätt fick han sin förfrågan för ännu en blågul comeback så sent som i måndags.

Ledningen har så klart noterat hans sex mål på elva matcher och ledande spel för Helsingborg och tagit vissa underhandskontakter långt ifrån medias syn- eller hörhåll. Utan att ställa den avgörande frågan, med den tålmodiga inställningen att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge.

Den som har störst anledning att känna besvikelse är Marcus Berg. Jag trodde hans många mål i Holland skulle räcka för en plats bland de utvalda anfallarna, men hans tid kommer förmodligen i VM-kvalet som ju inleds borta mot Albanien redan den 6 september.

Henrik Larssons namn hälsades som en frälsare i lokalen. Hade vi suttit i ett tält skulle man kunna förledas tro att det vara Maranata som hade möte.

Det måste ha känts lite konstigt för den närvarande och jämngamle EM-spelaren Niclas Alexandersson att få svara på frågor främst rörande ”Henke”.

I skrivande stund plingar det till på SvD-kollegan Johanna Garås mobiltelefon. Det är en reporter på spanska tidningen Marca som skickar ett SMS där han förutspår att Larsson gör 1-0 mot Spanien i det kommande EM-mötet i Innsbruck.

Comebacken skapar internationellt eko. Svenskens namn snurrade i går kväll säkert på en textremsa längst ner i CNN:s sändningar.

36-åringens insatser i Manchester United och Barcelona, låt vara mest som inhoppare, sitter kvar på näthinnan hos många.

Själv imponerades jag av hans insats mot PSV Eindhoven borta i Uefa-cupen i höstas. Frispelningen av Razak Omotoyossi i matchinledningen höll verkligen världsklass.

Samtidigt ligger Henriks verkliga styrka att snabbt tillgodogöra sig omgivningens kvaliteter som han lyckades så bra med i United och i Barca.

”Henke” blir avsevärt bättre i en vassare omgivning, men har inte alltid sett ut som en världsspelare på Olympia.

Just den breda tekniska kompetens som finns i de två storklubbarna existerar inte i blågult. Det blir ett annat spel, vilket Henrik bittert fick känna på i VM 2006.

Han kommer ändå att bli respekterad som få andra EM-aktörer på plats i Österrike och Schweiz.

Fotbollen ömmar för sina kärlekshistorier. Minns Roger Milla. Håller ”Henke” på så länge som Kameruns nestor är VM i Sydafrika 2010 bara ett delmål.

Trots att Henrik till informationschef Jonas Nystedt sade att han är medveten om konkurrenssituationen och är beredd på bänken ska det väldigt mycket till om ledningen skulle våga peta honom.

Uttagningen är ännu ett bevis på att gamla meriter, låt vara väldigt starka, väger tungt för Lagerbäck. EM-Kollegor som Luis Aragones i Spanien och Roberto Donadoni i Italien har haft lättare att göra sig av med nationalikoner som Raúl respektive Del Piero.

De två förbundskaptenerna har resonerat som så att tittar man för länge i backspegeln riskerar man att köra av vägen. Men vår förbundskapten värdesätter styvnackat sin veteran som nu blir unik i blågult med sitt sjätte stora mästerskap.

Lars Lagerbäck nådde ”Henke” på golfbanan. För förbundskaptenen måste det omedelbara jakande svaret ha känts som en hole-in-one.

Jag måste berömma förbundskaptenen för dennes fingertoppskänsla när det gäller bearbetningen av ”Henke”. Inte undra på att Lagerbäck lämnade lokalen med en min som han just ropat in ett verkligt fynd på en bondauktion hemma i Medelpad.

Räkningen kommer först om en månad.