Det blev en dag utöver det vanliga.

Helena kände det redan när hon vaknade.

– Jag var nervös och spänd och det var inte för att jag tänkte på tävlingspremiären. Det blev bara värre när klockan närmade sig 13. Bragdguldet är så stort och jag har sett att namn som Sarah, Anna Nordqvist och Söderling har nämnts i spekulationerna. Och Zlatan. Tänk att de valde mig före honom. Jag önskar jag hade hans lön också, skrattar Helena

Den improviserade presskonferensen i Östersund kunde inte bli särskilt lång. Beslutet offentliggjordes 13.00 – en halvtimme senare startade den sista officiella träningen inför onsdagens premiär.

På frågan om Bragd-uppståndelsen kom olämpligt och var störande inför tävlingen log bara Helena nöjt.

– Nej, störningar av den här typen gör inte någonting alls. Faktum är att det bara känns skönt och bra att få någonting att tänka på en stund. Det här känns stort och jag hoppas att det bra för sporten också. Jag är den förste skidskytt som får medaljen och det är kul, även om jag tycker det är konstigt att Magdalena Forsberg aldrig fick den.

Och på träningen snurrade Helena runt en kort bana och sköt omväxlande liggande och stående, metodiskt och pricksäkert.

– Några missar i början, sedan satt allt som det skulle.

Dagen fortsatte med hemfärd – Helena bor i Östersund – fortsatta hyllningar och tårtkalas.

– Jag hade hur många sms och mail som helst som väntade på mig. Jättekul! Sedan åt vi tårta, Davids (Ekholm, sambo) föräldrar kom och grattade. Mamma och pappa ringde förstås, mamma var jättestolt och de kommer hit för att se tävlingarna resten av veckan.

På kvällen väntade middag med lagkompisarna – och hög tid att börja känna av fjärilarna i magen igen.

– Så är det alltid, jag blir alltid nervös inför en tävling. Speciellt när det handlar om en premiär. Men sista träningen gav mig en bra dos självförtroende, jag tycker det kändes riktigt bra. Det har det gjort de sista dagarna, jag har haftr pirr i benen, som växtvärk ungefär och det brukar jag få när formen är på gång.

På en regerande världscupsegrarinna är trycket hårt och förväntningarna höga.

– Jag har höga krav på mig själv också. Nu är inte just premiärtävlingen den viktigaste, världscupen kommer lite grann i andra hand den här vintern. OS kommer i första rummet. Men självklart vill jag känna att jag är med i toppen redan i början av säsongen och det ska bli väldigt roligt att få börja tävla och dessutom på hemmaplan.

Helena är bara 25 år, men redan innehåller prisskåpet massor av högklassiga utmärkelser.

Nu fattas egentligen bara en medalj från de olympiska spelen.

Och Helena hymlar inte med vad som är det stora målet i vinter.

– Det är sex världcupshelger fram till OS. Jag ställer upp i den fem första, den sjätte avstår jag och tränar i stället. Jag vill åka hem från Vancouver med en medalj.

I dagens premiär är förväntningarna lägre ställda.

– Topp 10 räcker bra, då vet jag att är med. Och bättre uppladdning kunde jag inte ha önskat mig, säger Helena Jonsson.