Bragdguldet var redan i hamn sedan tidigare. Nu har Helena Jonsson också belönats med Jerringpriset.

Den populära skidskytten vann omröstningen i överlägsen stil. Hon fick 67,6 procent av samtliga röster, rekord sedan priset instiftades 1979.

Zlatan Ibrahimovic blev tvåa och Robin Söderling trea.

–Nu är det Magdavarning, sade skidskyttets förbundskapten Staffan Eklund när han hämtade priset ur prins Carl Philips hand.

Magdalena Forsberg tog hem Jerringpriset fyra gånger – men hon fick aldrig SvD:s Bragdguld.

Och det är faktiskt mer regel än undantag att bragdjuryn och folkets röst (Jerringpriset) ser olika på vem som utfört respektive års idrottsprestation.

Endast elva gånger, av totalt 31, har samma person fått båda priserna samma år.

Senast det hände var 2004, då Stefan Holm tog hem den åtråvärda dubbeln.

Helena Jonsson satt hemma i Östersund och följde tv-sändningen. Hon hade långt tidigare tackat nej till att vara på plats i Globen, rädd att dra på sig någon bacill inför OS.

När hon tidigare under kvällen väntade på beslutet om Årets kvinnliga idrottare – som hon också vann – gömde hon sig bakom kudden. Inför avgörandet i Jerringprisomröstningen tog hon plats bakom soffan.

–Jag är inte förkyld, jag bara gråter, sade Jonsson till Radiosporten direkt efteråt.

Staffan Eklund var uppe på Globens scen tre gånger; två gånger för att hämta Helena Jonssons pris och en gång för att ta emot priset för Årets ledare.

Han hade bilat från helgens världscuptävlingar i tyska Ruhpolding hela natten för att hinna fram i tid. Och galan gick verkligen i skidskyttets tecken.

Eklund hyllade Helena Jonsson:

– Huvudet måste vara med om du ska bli riktigt bra i idrott. Och Helena är hur smart som helst. Hon har en medfödd talang. Som i helgen när hon vann masstarten. Hon älskar att stå där och duellera med Andrea Henkel på sista skjutningen, då ler hon bara som en hund som just lurat sin matte, sade han.

Nu väntar den sista finslipningen inför OS-äventyret. Helena är det största svenska guldhoppet i den svenska truppen, men själv är hon försiktig när hon får frågan om hur många medaljer det ska bli i Vancouver:

– Minst en, hoppas jag. Men självklart siktar jag på medalj i varje OS-lopp jag ställer upp i. Jag har goda minnen därifrån (Whistler), jag vann sprinten där förra vintern.