Djurgårdshockeyn sparkar Hardy Nilsson och Mikael Johansson, men behåller Tomas Montén som tillsammans med juniortränarna Tony Zabel och Nichlas Falk, den gamle Dif-ikonen, ska leda laget säsongen ut.

Till nästa säsong tar Charles ”Challe” Berglund över som tränare.

Det är helt rätt.

Men jag är inte helt säker på att klubben gör rätt nu, när Hardy Nilsson får gå. Det som hänt är en desperat åtgärd i syfte att, som oftast i de här sammanhangen, ”få en ny röst i båset” och på så sätt kunna lyfta laget. Men en sådan åtgärd fungerar bara om det verkligen behövs en ny röst i båset, om den eller de gamla rösterna är så impopulära att ett byte är av nöden.

Jag tvivlar på att det är så.

Jag tror att Hardy Nilsson (och Mikael Johansson) med sitt enorma kunnande, hade kunnat reda ut den knepiga situation som Dif hamnat i. Jag tror mig också veta att de har stöd i truppen.

I stället borde Dif inför framtiden ha tittat på hela klubben: hur har, till exempel, sportchefen Jan Järlefeldt agerat? Hur är laget sammansatt? Jag vet att flera av Järlefeldts värvningar gjordes utan några djupare konsultationer med folk med insyn i branschen. Till exempel värvningen av Josef Boumedienne som nyligen fick sparken av Hardy Nilsson. En spelare som tar enormt mycket plats i omklädningsrummet, som varit en ständig säkerhetsrisk på isen och som sannerligen inte varit en av Hardy Nilssons favoriter. Ändå fick han stanna så länge. Varför?

Varför har Dif till skillnad mot alla andra klubbar misslyckats med att värva nytt folk i elitseriens slutskede? Järlefeldt har hela tiden hävdat att man ska värva bara om man inte har något bättre själva. Var är de spelarna, de som är bättre än det som kunnat tillföras laget? Hittills har vi inte sett till något.

Hur ser ekonomin i klubben ut? Kan styrelsen tillföras folk som kan skapa en bättre ekonomi? Säkert.

Jag tror att det Dif behöver är inte en eller två sparkade tränare. Utan en total översyn av hela organisationen.

LÄS OCKSÅ: Hardy Nilssons berg-och-dal-bana i bilder.