Det är alltid uppfriskande att träffa internationella kollegor, som i Rom på Champions League-finalen. Williams, som genom sitt koloniala arv aldrig tycks svettas, konstaterade att England under Fabio Capello står med ena benet i Sydafrika. Italienaren har genom sitt bestämda underbett tillfört ny inspiration och en ny ordning.

Det är ett mått på den statiska svenska landslagsfotbollen att Glenn Hoddle var engelsk förbundskapten när Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck tillträdde.

Kontinuitet har sedan dess tagit oss till fem slutspel, men väl i skarpt läge bredvid de bästa har ingen utveckling av spelet nåtts. Högstanivån är för låg.

Det är således fortfarande lättare att ge försvararen Adam Johansson än liraren Labinot Harbuzi förtroende att växa på högsta nivå.

Lite är det som den där beskäftiga dietisten i tv brukar mana: Säg mig vad du äter och jag ska säga vem du är. Säg mig vilka spelare som premieras och jag ska säga vilken fotboll som spelas.

Det har gått nästan 40 år sedan Assyriska började göra avtryck i Södertälje. Kennedys pappa, Benjamin ”Müller” Bakircioglü, öste in mål i lägre serier. Nästa generation syrianer tog klivet upp i allsvenskan. Suleyman Varli, numera Sleyman i Syrianska, fick 1998 chansen i Hammarby av Rolf Zetterlund.

Mer tekniska bröder som Kennedy och Sharbel Touma följde snart efter - utan att kunna etablera sig i blågult. Det finns en smärtgräns när talang måste få näring för att spira.

Jag tänker på dagens MFF:are som Jimmy Durmaz, Agon Mehmeti, Jioan Hamad och Labinot Harbuzi och undrar om Roland Nilsson är rätt man att stimulera potentialen.

Att MFF parkerar på nionde plats är efter materialet att döma en lika stor underprestation som Dif och HIF svarat för.

Vissa spelare har hela tiden mer att bevisa.

Snabb bollbehandlig, det enda som räknas på sydligare breddgrader, misstänkliggörs. Begåvningen tvingas rätta in sig i ledet. Och då är han inte längre sig själv.

Vilka blir i framtiden bofasta i blågult sedan Ibrahimovic och Majstorovic tackat för sig?

Labinot Harbuzi, vars pappa Ismet var pingismästare i Kosovo, har det som krävs. Kraftig i kroppen som en brottare skyddar han bollen så att de kvicka fötterna kan finna blixtrande lösningar.

Åren som ungdomsproffs i Feyenoord har hjälpt till att göra spelföraren till den han är. Men det brådskar. Att vara fyllda 23 år kan nästan liknas vid Evertsberg i karriären. Andra halvan måste gå betydligt snabbare.

Det unika som mittfältaren visat i några matcher under våren har i mina ögon meriterat till en plats i landslaget. Och då menar jag bland de stora grabbarna. Zlatan hade behövt en lekkamrat från Rosengård.

Istället får hela Italiens skyttekung försöka springa ifatt en rensning av Adam Johansson.