För andra gången stod Peter Hanson som vinnare av Ryder Cup och gjorde därmed Per-Ulrik Johansson sällskap som dubbel segrare av den klassiska turneringen. För hans egen del var det besvikelse som till slut ändå övergick till ren glädje.

– Om vi i vanliga fall är individualister så är vi här som ett lag. Det såg så mörkt ut så det känns helt otroligt att få vara med om det här och fantastiskt osannolikt, sade Hanson.

– Sedan är det klart att man alltid vill prestera.

För om Europas vändning under söndagen blev en golfklassiker var Hansons egna medverkan i tävlingen milt sagt inte lika minnesvärd. Hans facit:

• Inte med i fredagens foursome.

• Förlust tillsammans med Paul Lawrie på eftermiddagen och framförallt – petad helt och hållet från lördagens matcher.

• Och sedan förlust på söndagen mot Jason Dufner.

Hanson blev till slut, tillsammans med olycksfågeln Steve Stricker i USA, de enda av de 24 spelarna som inte tog någon poäng i årets tävling. Lördagens petning smärtade för Hanson.

– Klart jag var väldigt besviken. Den form jag visat, vunnit en Europatourtävling två veckor innan och spelat bra på inspelsvarven, så hade jag hoppats på att få spela mer. Under sex veckor har jag lagt ned all tid mot det här.

– Det hade kanske hjälpt mig att få ett varv i går, sade han om söndagens insats, där han var på väg att hämta in Dufners stora försprång, men förlorade på det 16:e hålet.

Fick du någon förklaring till varför det inte blev spel under lördagen?

– Nej, egentligen inte. Han (Europas kapten José Maria Olazabal) valde ju att gå med de mer klassiska konstellationerna. Sedan är det ju svårt att kritisera kaptenen för uttagningen, sade Hanson med ett leende.

I historieböckerna kommer han trots allt vara en del i ett historiskt Ryder Cup-lag.