Jag satt och längtade efter en Roger Magnusson, en Anders Limpar eller varför inte en Christian Wilhelmsson.

Snabba spelare som lever för att dribbla av närmaste motståndare och därmed öppna upp ytor.

Sådan individualism är nödvändig om Sverige ska gå förbi Danmark.

Mycket talar ändå för att just målskillnaden kommer avgöra striden om gruppsegern.

Bristvaran är utbredd, även om Zlatan Ibrahimovic brukar vara ett lysande undantag.

I går hade dock Zlatan varken fart eller vilja att snurra bort några tappra riddare från Malta. Lagkaptenen visade dessutom tidigt dåligt humör genom att irriterat slänga ifrån sig bollen vid ett inkast och skälla på kompisarna. Det var ingen uppbygglig gest för lagmoralen.

Hans anfallskompis Johan Elmander har fått mycket beröm för sin kämpainsats mot Ungern. Men fotboll handlar först och främst om att behandla bollen och göra mål, något som Boltons anfallare bevisligen inte har lätt för.

Skulle en forward kunna försvara sin plats i stora fotbollsländer som England, Italien, Spanien, Holland och Frankrike bara genom att orka springa så länge som möjligt?

Skulle inte tro det.

Sverige ställde in skorna på Ta’qali Stadium. 7–0-segern på samma gräsyta för fem år sedan förbleknade tidigt i minnet. Med den inställningen skulle det aldrig bli enkelt att passa sig runt ett defensivt och bollskickligt hemmalag med den ensamt jagande Mifsud på topp.

Anders Svensson kom undan med blotta förskräckelsen i sin 100:e landskamp. 33-åringen hade märkbart svårt i närkamperna och tvingades spela på gränsen.

Hans tröghet exponerades i flera täta dueller. Hur ska han hinna med bättre mot betydligt snabbare killar i Sydafrika nästa sommar?

Inte heller Lars Lagerbäck, som i förra veckan poängterade värdet av en plan B och C i matcherna, fattade några kvicka konstruktiva beslut.

Trots den allmänna håglösheten släppte förbundskaptenen in samma elva mannar på banan även efter paus. Varken Rasmus Elm och Samuel Holmén hade lika lite som Johan Elmander gjort rätt för ytterligare 45 minuter.

Att behålla den överflödige högerbacken Mikael Nilsson accentuerade också saknaden av flexibelt tänkande.

Den kollektiva underprestationen förde tankarna till 0–0-matchen mot Trinidad & Tobago i VM 2006.

Läxan att lära är att svenska spelare aldrig får förledas tro att de är bättre än vad de verkligen är.

Ingen risk mot Danmark, väl?