WHISTLER

En omtumlad Anna kom ut och mötte den svenska pressen efter medaljutdelningen.

Hon höll upp sin stora medalj och sa ” titta, den är min” och leendet lämnade aldrig hennes läppar.

Efter presskonferenser, och dopingkontroller hann Anna med ett kort gästspel i OS-byn innan det var dags för förberedelser för medaljutdelningen.

– Det har varit stressigt och jag har knappt hunnit fatta att jag faktiskt tog ett silver. Och jag var otroligt nervös inför utdelningen. Det var värre än inför själva loppet. Men det gick bra och det var fantastiskt att stå där och se sig själv på storbildsskärmen.

Med sambon och sprintåkaren Emil Jönsson vid sin sida svarade Anna villigt på fler frågor. Och frågan är om inte Emil var lika glad.

– Det här är helt otroligt. Jag vet ju att Anna har kapacitet, men på det sättet hon gjorde det. Hon såg ju slut ut i sista backen och jag tänkte ”nej, inte en fjärdeplats” och så får hon nya krafter och passerar två stycken. Jag hade nog lika hög puls som Anna på upploppet, sade Emil.

Efter medaljutdelningen såg Anna fram emot att äntligen få träffa sin familj, som åkt över till Kanada för att följa hennes framfart i OS-spåren.

Pappa Åke, mamma Yvonne och syskonen Sofia och Björn fanns med och hejade fram Anna till silvret.

– Jag är otroligt trött, men nu ska hela familjen fira med god middag någonstans. Bara jag inte somnar, sade Anna.

Med ett leende förstås.