Med sina snart 26 år är han fem år äldre än Lendl var då tjecken i sin finaldebut 1981 pressade Björn Borg till fem set innan svensken tog sin sjätte Paris-titel.

Skillnaden i ålder och den nu långt tuffare konkurrensen gör att exemplet Lendl inte ska tjäna som annat än bevis för att trista finalsviter inte behöver betyda så mycket.

Det brukar sägas att Grand Slam-finaler skiljer pojkar från män och så var det i Robins finaldebut ifjol då han utan tvekan var lite byxis mot Roger Federer.

Även om svensken i går uppträdde med en helt annan pondus och på det hela taget gjorde en bra – stundtals mycket bra – match spelade han som en pojke på flera av de sju breakbollar han hade i de två första seten.

Det fällde avgörandet.

Vi ska komma ihåg att svensken i sina två första Grand Slam-finaler ställts mot 2000-talets giganter och att det under de fem senaste åren är bara två spelare som sett till att varken Federer eller Nadal utökat sin respektive samling segerbucklor.

•Argentinaren Juan Martin del Potro gjorde det i fjolårets US Open där han finalbesegrade Federer.

•Novak Djokovic gjorde det i Öppna australiska 2008. Finalmotståndare var Jo Wilfried Tsonga och det är den enda Grand Slam-final under de fem senaste åren där både Federer och Nadal saknats.

Om vi istället tittar fem år framåt går det inte att föreställa sig att två spelare ska dominera så fullständigt som schweizaren och spanjoren gjort.

Federer som fyller 29 år i augusti har redan passerat zenit och kring fem år yngre Nadal finns det en ständig oro för hur länge hans knän ska hålla och om han ska tvingas begränsa sig till det för kroppen skonsamma gruset.

Vad har vi då anledning att räkna med från Robin Söderling under de närmaste åren och hur många fler Grand Slam-finaler får vi se honom i – en, tre, fem, ingen?

För bara 13 månader sedan var det få som trodde att han i juni 2010 skulle ligga sexa på rankingen och ha två Grand Slam-finaler på meritlistan.

Vi får hoppas att de som fram till för drygt ett år sedan dömde ut honom men i dag bestämt pekar ur Söderling som en framtida världsetta har mer rätt denna gång…

Frågan hur många fler stora finaler han når blir liksom frågan om vilken placering han ska nå som bäst en gissningslek men däremot råder ingen tvekan om att Robin – med reservation för svåra skador förstås – är i toppen för att stanna.

Alla tiders stjärnor säger att det visserligen är svårt att ta sig till toppen men ändå långt lättare än att hålla sig kvar. Efter den oroväckande svaga starten på säsongen har Robin visat att han besitter kvaliteterna som krävs.

Viktigast av allt för framtiden är att Robin spelar den brutala projektiltennis som han och argentinaren Juan Martin del Potro i dag är främsta representanter för men som inom bara några år lär känneteckna majoriteten toppspelare.

Att de hårdaste tennisslag som någonsin skådats i går inte räckte på gruset för att spräcka världens bästa försvar är en annan sak.