Men det är inte Kaymers kyla vi minns bäst, tyvärr. Vi minns en spelare som säkert har fått nog av sand för ett tag. Sympatiske amerikanen Dustin Johnson spelade underhållande raggargolf under hela den sista rundan och var mycket nära att spela hem segern på det allra sista hålet. Men han missade parputten och gick mot särspel.

Då drabbades vi av ”Bunkergate”. Eller den stora fjantparaden, om ni så vill.

Domare i fina kostymer hade noterat att Johnson minsann ”grundade klubban” före sitt inspel på hål 18. Det betyder på ren svenska att han före slaget hade nuddat marken med sin järnfyra. Det får men inte enligt regelboken – om man står i en sandbunker. Problemet var att Johnson knappast visste att han befann sig i en bunker. Han hade placerat ett nervöst utslag till höger om fairway och bollen hade landat i publiken. Johnson trodde att hans boll låg i grus som var upptrampat av åskådarna.

Efter rundan fick Johnson veta att kontakten med marken gav två slags plikt enligt regel 13-4. Byebye särspel och chansen till seger.

Jag tycker det är pinsamt.

Golfens regelbok är full av fjantiga förbud som inte hör hemma i modern idrott. Då tänker jag inte bara på regeln att spelarna måste ha långbyxor. Att man inte får röra marken före en viss typ av slag, på speciella platser på banan, är en regel som jag tycker skadar sporten. Golf måste vara enkelt och mänskligt; spela bollen där den ligger, ett slag i taget.

Många golfexperter tycker att Johnson klantade sig. Jag tycker han agerade mänskligt och att ”bunkern” som publiken promenerat sönder under en hel vecka borde ha klassats som det grus i gräset vi såg att det var.

När fina herrarna i kostym hade överläggningar ropade publiken i kör: ”Låt honom spela, låt honom spela”. När beskedet om de två straffslagen tillkännagavs buades det som på en stor fotbollsmatch. En god vän skrev: ”Det värsta justitiemord jag sett. Nu går jag över till andra sidan. Golf är en löjlig jävla snobbsport.”

Den reaktionen får en sport med regler som i många fall är flera hundra år gamla.

Visst är (bra) regler till för att följas, men i golfens fall har vi en rad exempel på ”regelbrott” som är pinsamma för sporten. Argentinaren Roberto DeVincenzo vann 230 proffstitlar men minns bäst för att han skrev en fyra istället för en korrekt trea i ett scorekort i Masters. Han var i ledning efter 72 hål men blev i stället tvåa. Amerikanen Ed Oliver var en gång i delad ledning efter fyra rundor i US Open men diskades eftersom han slagit ut några minuter för tidigt.

Låter som två skämt, eller hur?

Golf ska baseras på antalet slag från A till B på golfbanan. Och reglerna måste bygga på sunt förnuft från folk som föddes efter att elektriciteten uppfanns.