Den ekonomiska situationen uteslöt extravaganta spelarköp. Försiktighet och grundlighet – manifesterat av omfattande personlighetstester och djupintervjuer med psykolog – präglade därför Djurgårdens värvningsmetodik inför årets fotbollsallsvenska.

Att det skulle sluta med fyra finländare var inte uttänkt.

–Nej, faktiskt inte. Inte mer än att vi har kommit fram till att den finska spelarmarknaden är intressant. Det är ett fotbollsland på väg upp och en marknad som är prisvärd, säger Stefan Alvén.

Det är han inte ensam om att tycka. Finland och Brasilien är de nationer som har flest allsvenska exporter, 17 var (se grafik).

Djurgårdens nya sportchef myser när han blickar ut över en i‑raden av försäsongsträningar. Han tycker att klubben har träffat rätt och är med facit i hand nöjd.

–En fördel är att de kan svenska. Sedan känns det kulturmässigt rätt. Fotboll är en lagsport och jag upplever att de har kommit in väldigt snabbt i gruppen.

Det går att hitta lika ”billiga” sydamerikanska spelare men det är ett värvningsspår som Djurgården tills vidare har övergivit.

–Duktiga fotbollsspelare är alltid välkomna men om man tar spelare från Sydamerika ställer det väldigt höga krav på klubben: på privatlektioner i svenska och på andra åtgärder för att få dem att känna sig välkomna i laget och samhället. Det är väl en läxa vi har lärt sedan Quirino och Enrico. I dagsläget känner jag att vi inte har de resurserna, säger Stefan Alvén.

De finländska nytillskotten ser fram emot att få visa att de duger minst lika bra som konkurrenternas sydamerikaner, afrikaner och kontinentala européer.

–De brukar vara skickliga de också, så vi får se. Men U21-EM visade att Finland kommer med ungdomar som är på väg uppåt och de senaste åren har det kommit fler och fler finländare till allsvenskan. Vi hoppas att vi kan få något till stånd i Djurgården, säger Kasper Hämäläinen.

Kvartettens nestor, mittbacken Jani Lyyski, tror att Djurgården har varit förståndiga när de vänt sig till ett och samma land för fyra nyförvärv.

–Jag hoppas att vi kan egga och sporra varandra. I och med att vi kände till varandra lite grand innan vi kom till Djurgården blir processen med att komma in i ett nytt lag lite enklare. Jag hoppas att det ska bidra till att vi kan prestera bra. Om klubben har en tydlig strategi, och det tycks den ha, kan det vara väldigt positivt och jag hoppas att vi är välscoutade.

Joona Toivio är yngst av finländarna men har ändå mest internationell erfarenhet. Utnämnd till Finlands bästa ungdomsspelare fick han visa upp sig för Manchester United som 16-åring och han kommer till Djurgården från tre år i Holland, där han tillhörde mästarklubben Alkmaar, men varit utlånad till Stormvogels Telstar i andraligan.

Toivio är den enda i kvartetten som inte talar svenska, men känner sig redan hemma i Sverige.

–Stockholm ser faktiskt ut som Helsingfors. Nästan allt är likadant. Så det känns som om man är i Helsingfors utan att veta var i‑staden man är.

Han tror på ett lyft för Dif:

–Jag vet att det gick riktigt dåligt förra säsongen. Steg ett är att spela mycket bättre i år. Vi har många bra spelare och en bra laganda. Vi har fortfarande tid på oss att bygga laget så jag tycker att det ser bra ut, säger Toivio.

För Joel Perovuo är flytten till allsvenskan ett kliv uppåt i karriären – och samtidigt ett steg på vägen till något ännu större:

–Allsvenskan är en liga där man kan gå framåt och en bra plats för mig just nu. Men mitt mål är att gå ännu längre.

Inställningen är välkommen.

–Det låter lite konstigt men är man nöjd med att spela i Djurgården är det inte bra. Alla ska ha ambitionen att utvecklas och komma vidare ut i Europa, säger Stefan Alvén.