Det var vinterns fjärde svenska andraplats. André Myhrer har två och Marie Pietilä Holmner en. Maria PH och Anja Pärson är etablerade som det svenska landslagets ”spetsåkare” sedan flera år tillbaka. Att en av åkarna bakom dem nu kliver upp på pallen i Marias och Anjas frånvaro visar att det finns bredd i svensk utförsåkning och det är det som gör att den här andraplatsen nästan känns som en seger .

Det är lätt att dra paralleller till vad som hände 1997. Då var Pernilla Wiberg den stora stjärnan. Men hon skadades på försäsongen och fick inledningen av säsongen spolierad. Då var det Ylva Nowén som klev fram i rampljuset med fyra raka segrar.

Att Frida Hansdotter ska göra något liknande är mycket begärt. Men hon har definitivt kapacitet att ta en seger på de tre tävlingar som återstår innan säsongen är slut. Marlies Schild vann viserligen i dag men i den förra slalomtävlingen såg vi att hon inte är oslagbar.

Frida har varit med i världscupen i sex år och skaffat sig gedigen erfarenhet. Hon var tvåa för tre år sedan och har sedan dess legat på gränsen till att ta klivet upp på pallen igen. När det nu hände och hon visade sig själv att det som hände för tre år sedan inte var en engångshändelse är chansen stor att det lossnar.

Jag gissar också att världscuparrangörerna i Åre gladdes över Fridas åkning i Andorra. Med Sverigeettan Maria PH borta och en Anja Pärson som satsar på fartgrenarna kunde tävlingarna i mars ha blivit lite rumphuggna ur svensk synvinkel. Nu höjde Frida Hansdotter temperaturen. Och det finns fler åkare med kapacitet. Therese Borssén fortsätter att rada upp topp tio-placeringar och så har vi de unga tjejerna Anna Swenn-Larsson och Emelie Wikström som har potential.