Tyson Gay vs Usain Bolt.
Adidas vs Puma.
Duellerna mellan de båda sprintkungarna – och deras respektive skomärke – är vad VM handlar om mer än allt annat. Åtminstone på förhand.
På torsdagen avgjordes den första ronden.
Den om uppmärksamheten.
I ena ringhörnan: Tyson Gay, Adidas.
I den andra: Usain Bolt, Puma.
För det är så det fungerar i VM; superstjärnornas personliga skosponsorer håller i trådarna, kallar till presskonferenser och försöker överträffa varandra för att få ut så mycket som möjligt i media – och vinna pr-kriget.
Gay såg ut över Berlin och floden Spree från åttonde våningen på det femstjärniga hotellet. Det var packat i konferenslokalen. Han svarade mer utförligt på frågorna än han brukar med sin lågmälda, lite entoniga röst, och tog sig tid att berätta hur han kände inför duellen med Bolt.
Fyra timmar senare, några kilometer därifrån är det show, eller snarare jippo, när Usain Bolt kliver in på något som mest kan liknas vid en bakgård omgjord till ett strandcafé, med kvarvarande delar av Berlinmuren som kitschig fasad.
Vi har hamnat på ett artificiellt disco, där känslan av cool bar på en karibisk ö ska infinna sig. Tycker åtminstone skosponsorn som laddar på med reggaetoner, karibisk mat och dryck. Visst är det fräckt tänkt, men resultatet känns ändå lite pretantiöst och… just jippoaktigt. Vakter med tuffa solglasögon och kroppar som diskuskastare ser till att ingen obehörig, som inte står på inbjudningslistan, kommer in och tar plats på de utställa träbänkarna inne i den heta, syrefattiga träladan.
När huvudpersonen Bolt intar scenen med konstgjorda armar av frigolit (!) fastspända på ryggen i en ”Lightning Bolt-pose” lyser alla kamerablixtar upp hela det gamla skjulet.
Något sådant enkelt pr-trick hade inte Tyson Gays stab tänkt ut. Bolt sa egentligen inte så mycket under sina 15 minuter i strålkastarljuset innan vi alla slussades ut bort mot Ostbahnhof – men det är inget snack om vem som är hetast i friidrottsvärlden.
Första duellen gick till jamaicanen. Det är Bolt som alla vill ha en del av.
Men, vad sa då de båda huvudpersonerna?
Gay, som tog guld på både 100 och 200 meter i Osaka för två år sedan, förklarade att Bolt inte är oslagbar.
–Om Bolt springer på 9,60 så ska jag försöka springa på 9,60. Jag har världsrekordet och guldet som mina mål. 9,60 tror jag är en möjlig tid, sade amerikanen och poängterade att Bolt är mästaren, med tanke på hans tre guld i OS i fjol, och att han själv är utmanaren.
Bolt deklarerade att han var redo, att han bara längtade efter att springa, och att vi kan förvänta oss något speciellt om han tar guld. Världsrekordtider finns inte i hans huvud så här dagarna före duellerna, det är bara gulden han vill åt.
–Jag tror på mig själv, men jag är inte för självsäker. Jag vet att jag inte är oslagbar, sade Bolt och visade upp sina superlätta nya skor – så klart – där den ena har texten ”Who faster?” och den andra ”There can be only one”.
Både Gay och Bolt talade respektfullt om varandra.
–Jag får hela tiden höra vilka tider han har gjort, så det ska bli kul att äntligen få möta Tyson. Jag har ju inte mött honom på hela säsongen, sade Bolt som vunnit deras enda inbördes duell på 100 meter (i New York i fjol då Bolt satte världsrekord med 9,72). På 200 meter leder Gay med sex-två i inbördes möten.Men det var innan Bolt sprang på 19,30 i Peking.
När den femfaldige världsmästaren Maurice Greene ombads att peka ut vinnaren klockan 21.35 på söndag över 100 meter tvekade han inte:
–Det här är Bolts era. Han håller fortfarande på att lära sig springa 100 meter. Ingen vet vad han är kapabel till. När han vann i Peking slutade han ju springa efter 65 meter. Jag tror han kan göra 9,5-nånting i ett perfekt lopp. Om han vill.
