Så här är det: i alla år har bangolfens företrädare kämpat för att få bort badstrandsstämpeln på sporten, det genom att konsekvent undvika namnet ”minigolf”. Bangolf, ska det heta.
Tills nu.
När VM arrangeras i Tantolunden i södra Stockholm, så är det Minigolf World Championships som gäller. Inget annat.
– Jag tar inte illa upp. Även om vi i Sverige talat om bangolf, så har man sagt minigolf utomlands, säger 25-årige Gustav Björnberg, med Tantogårdens Bangolfklubb som hemadress, och ett av de svenska hoppen i VM.
Annars är den speciella vokabulären en del av minigolfen. Inga andra än minigolfarna kallar vanlig golf för ”långgolf”. Och det där uppvridna bildäcket (17:e hålet på Bro Hof, baaahhh...) som minigolfarna ska igenom...
– ...är inget bildäck utan en salto, säger Gustav Björnberg.
Bildäcket är inget att skratta åt. Det är en av de svåraste banorna av de 18:
– Det gäller att inte se hindren, utan lösningarna. Men salton är väldigt knepig. Jag brukar träna lite extra på den, säger Gustav Björnberg.
Gustav Björnberg har spelat minigolf i 15 år. Första gången med mamma och pappa hemma i blekingska Olofström och sedan två år för Tantogården. Rekorden på hemmabanan: 24 på betongbanans 18 hål, 20 på eternitbanan. Stefan Björk från Skoghall gick runt på 18 slag 2005 - det är enda gången någon nått den scoren.
–20 innebär 16 spikar och två banor med två slag. Har man tre slag på en bana är det dåligt, och fyra slag, ja..., säger Gustav som tränar 2–3 kvällar i veckan, ibland med att gå några varv över banorna, ibland bara nötning på ett hål.
Sporten är, givetvis, mer psykisk än fysisk, men det hindrar inte att den sliter på kroppen:
–Att vara helt koncentrerad, det kräver en god fysik. Men kör man en match över tre eller fyra timmar, så tar ryggen och knäna stryk, säger Gustav.
Han har spelat med samma klubba i över tio år, men däremot slitit på 1000-tals bollar. Medan ”långgolfarna” har en uppsjö av klubbor att välja mellan, har minigolfarna en klubba men istället en uppsjö bollar. Gustav har ett par hundra bollar i olika beskaffenheter. Bollar som kostar mellan 140 och 180 kronor. Styck.
– Hårdhet, studsförmåga, lack, vikt... det är viktigt att veta vad som händer när du slår ett slag; man ska kunna kombinera ihop banan med bollen, berättar Gustav Björnberg som under en match förvarar sina bollar nära kroppen: kroppstemperaturen är optimal för bollarna.
Till VM räknar Gustav med viss fördel av att han har Tantobanan som hemmabana:
–Betongbanorna ser ut exakt likadant överallt, där finns det inga varianter, utom att man kan spegelvända hindren. Men för eternitbanorna finns 25–30 olika sätt att bygga upp hindren, säger Gustav Björnberg. Banorna kan se lite olika ut; jag vet saker om de här banorna som andra inte vet.
