Fyra raka finalförluster. Och äntligen en seger.

– Vi har kämpat så länge för det här, sade Modogiganten Per Svartvadet.

Effektivitet och styrka in i det sista.

Linköping, med en enorm och entusiastisk hemmapublik i ryggen, klarade inte anstormningen och de egna nerverna: enkla misstag, slarvigt spel men framför allt ett ytterst effektivt Modo, ledde fram till 2–3 (2–1, 0–2, 0–0) i den sjätte finalmatchen – och SM-guldet till Modo.

– Vilken enorm känsla, utbrast Per Svartvadet direkt efter slutsignalen. Vi har kämpat så länge för det här, det är enormt stort hemma i Ö-vik. Vi var uträknade både mot Timrå och HV, men vi har kommit tillbaka; vi har haft den bästa inställningen under hela slutspelet och det största hjärtat.

– Jag älskar hockey, konstaterade Svartvadet.

Och Ö-vik älskar Modo: efter SM-guldet 1979 (seger mot Djurgården) har Modo fyra raka finalförluster: 1994 (mot Malmö), 1999 (Brynäs), 2000 (Djurgården) och 2002 (Färjestad).

Nu blev det äntligen seger.

En av segerorganisatörerna var Niklas Sundström, spelaren som kom hem efter elva år i Nordamerika, och som dominerade stort.

– När jag kom hem var det självklart en dröm att vi skulle vinna SM-guld, men att det skulle gå så här fort, det hade jag väl inte räknat med, sade Sundström.

Liksom sina lagkamrater betonade Sundström hur mycket guldet betyder i det hockeytokiga Ö-vik:

–Folket hemma har väntat länge. Det är en grym känsla, sade Sundström.

Men hjälterollen, eller snarare – rollerna, i de två avslutande matcherna i finalspelet är förbehållna – utsocknes : den slovakiske målvakten Karol Krizan, och den finske målskytten Kristian Kuusela. Krizan övertygade också i den sista finalmatchen även om han inte behövde vara lika bra som i den femte matchen – LHC-spelarna uppträdde allt för svagt och virrigt för det.

Kristian Kuusela avgjorde den femte SM-finalen med sitt mål efter 17 minuter i sudden death. Nu slog han till efter 9.52 i slutperioden. Framspelad av slovakiske Robert Döme sköt Kuusela ett snabbt dragskott från sin position i höjd med tekningscirkeln, inte otagbart, men ändå förbi Rastislav Stana i LHC-målet.

Linköping får slicka såren och komma tillbaka. Tränaren Janne Karlsson var sympatisk, även i nederlaget stund.

– Det är klart att jag är besviken. Modo var några procent bättre än oss; de har haft spelare med en fruktansvärd rutin och det vägde över, sade Karlsson.

Och nu väntar firande i Ö-vik.

– Det värsta firandet någonsin, som Per Svartvadet uttryckte det.