Jag hade gärna anslutit mig till majoriteten men nej, det går inte om man inte har blågula glasögon på sig.
Okej, världens genom tiderna bäste tennisspelare är inte lika bra som på storhetstiden och han har aldrig varit lika imponerande på grus som på andra underlag men ändå – schweizaren har inte bara 9-0 mot Söderling utan framför allt vapen som gör Sverigeettan mycket sårbar.
Säkert känner Federer att Paris-bucklan i praktiken är hans och kanske är det just däri Robin har sin stora chans.
Inte så att Federer underskattar turneringens sensationsman men han vet att en förlust skulle vara ett enormt bakslag för honom och det sätter världstvåan under ett enormt tryck.
Björn Borg säger 50-50, Robins tränare Magnus Norman säger 30-70 och om det är okej att ändra sig vill jag göra det från de 10-90 som jag skrev häromdagen till 20-80.
Varför?
Dels därför att Robin Söderling med sin bragdvändning i dag visade att han i själva verket vuxit ännu mer än visat tidigare i turneringen och dels därför att Federer åter blev pressat hårt, denna gång av Juan Martin del Potro.
Att Federer ändå tog sig vidare är förstås ett styrkebesked som stärker mentalt men alla tuffa matcher har ändå slitit både på hans kropp och huvud.
Jag vill ändå inte sluta detta med några pessimistiska spekulationer om utgången i söndagens final utan med en hyllning till Robin Söderling.
Fortfarande flera timmar efter hans vändning har jag svårt att se hur han klarade av det. Robin, killen som förut hängde med huvudet i motgång och till och med kunde sluta kämpa då det gick honom emot visade ett fighterhjärta som gjorde hans tränare Magnus Norman tårögd och som fick de 16 000 åskådarna på Roland Garros att ge honom stående ovationer efter matchen.
Robin Söderling brukar säga att han är som han är och egentligen inte bryr sig om vad folk tycker om honom.
Jag undrar trots allt om han nu inte är både glad och stolt över att vara folkkär.
För det är vad han är.
