Bilden av en gravid Lars Lagerbäck är kanske inte lätt att se. Men det är ändå så jag väljer att skåda in i framtiden.
Förbundskaptenen måste föda fram nya förmågor som blir bärande i laget för att Sverige ska kunna ta ytterligare kliv spelmässigt.

Därför borde han inse att 30-taggarna Anders Svensson och Niclas Andersson gjort sitt på högsta nivå. Så mycket snabbare och fantasifull blir bollbehandlingen när Kim Källström och Kennedy Bakircioglü står för innehållet.

Det egna spelet, det som krävs för att nå längre i ett slutspel, skulle bli så mycket bättre.
Men efter att ha slutat förundrats över Lagerbäcks prioriteringar i snart ett decennium står väl en 37-årig Niclas Alexandersson där till höger på mittfältet och väntar på avspark i EM-premiären i Salzburg nästa sommar...

Anders Svensson är säkert med i samma startelva, även om han i går var lika anonym som RF-ordförande Karin Mattsson.
Sverige borde ha vunnit matchen. Hade vi haft någon spelare i närheten av Zlatan Ibrahimovics klass hade så också skett.

Den som följt mina betraktelser kring Rosengårds storväxte anfallare vet att jag ofta stört mig på hans ojämnhet och divalater. Jag har nog tonmässigt legat på ungefär samma nivå som gamle danske VM-hjälten Preben Elkjaer.

Men i går bar verkligen Zlatan den svenska offensiven. Kung i luftrummet och ruggig efter marken. Hans bollbehandling ligger inte långt efter Ronaldinhos. Jag tänker speciellt på läget i första halvlek när Zlatan lekte med Martin Laursen ute till vänster och skickade in en perfekt boll över skallen på Thomas Helveg som Johan Elmander skarvade. Målvakten Tomas Sörensen svarade dock för matchens räddning när han tippade bollen just över krysset.

Det har gått åtta år sedan jag såg Zlatan för första gången. Malmö FF hade redan åkt ur allsvenskan med Roland Andersson som tränare och mötte AIK borta.

Zlatan kom in som högerytter den gången på nationalarenan och jag minns speciellt hur hjärtligt han log efter sina försök att finta och dribbla.

Den där glädjen strålade mot ett fullsatt Råsunda även i går. Med ett bättre understöd bakifrån skulle Zlatan kunna växa ut som den nyckelfigur han blivit under sina år i Italien.

Men för att skapa ett sådant klimat måste Lars Lagerbäck våga mer. Och det tror jag inte han gör. Det är för mycket hängslen och livrem över förbundskaptenen för att Sverige ska kunna nå långt i ett slutspel.

Lagerbäck skulle aldrig som Tommy Svensson kunna skapa en speciell roll till en spelare för att få ut det bästa av individuell kompetens. Systemet styr i för hög grad.

Annars skulle ju Kennedy Bakircioglü kunna bli en ny Tomas Brolin i blågult. Södertäljesonens tillslag på liggande boll håller hög internationell klass. Den frispark han med precision skruvade på Zlatans huvud borde faktiskt Interspelaren förvaltat bättre. Det syntes på Zlatan att han grämde sig över den missen.

De två är samma andas barn på planen. De har kul med bollen. Christian Wilhelmsson tillhör samma klass. Sådana effekter kan utveckla det svenska spelet. Liksom Kim Källströms strategiska kvaliteter och skott.

Där har Sverige en outnyttjad resurs.
Att backlinjen har en snittålder på 30 år och knappt kan sköta ett uppspel ger inget framtidshopp.
Danmark är inget märkvärdigt lag internationellt sett och har med all säkerhet försatt sina chanser att spela EM.
Nej, Sverige måste höja ribban rent spelmässigt. Det handlar om att ge Zlatan bästa möjliga bistånd.


För övrigt...
...vill jag passa på att gratulera Rolf Träff och hans stall Pro Box Scandinavia International, som efter proboxgalan i Eriksdalshallen i augusti fått en VM-match för sin fjäderviktare Abdu Tebazalwa. Ugandiern med bas i Stockholm kliver den 7 oktober in mellan repen i Shaw, England för att möta WBF-mästaren Choi Tseveenpurev, Mongoliet