Att tio färska miljoner pumpas in i den svenska olympiska elitsatsningen fram till OS 2020 är ett välkommet besked.

Det måste vara en av de allra största privata penninginsatserna för svensk idrott någonsin vid sidan av alla miljonärer som valt att skänka pengar till fotbolls- och hockeyklubbarna i sitt hjärta.

Olof Stenhammar har gott om pengar och gör vad han vill med dem. Jag kan bara applådera beslutet att skänka en del av dem till den svenska idrotten.

Och när han nu väljer att stödja svensk idrott är det extra sympatiskt att pengarna ska gå till att utveckla svenska talanger till framtida stjärnor och att satsningen är långsiktig.

På det sättet påminner den här miljondonationen om Lilla Bragdguldet som SvD delar ut varje år. Lilla Bragdguldet ger 75000 kronor till en ung svensk supertalang, tack vare en generös donator som fortfarande är anonym.

Exemplet är gott och borde följas av fler. Man kan bara hoppas att andra näringslivsbjässar gör som Olof Stenhammar. Antingen genom gåvor eller traditionell sponsring.

Visst. I en perfekt värld skulle inte den här typen av gåvor behövas. Men de svenska talangerna behöver allt stöd de kan få; de fungerar som förebilder för många, de inspirerar och de gläder ännu fler.

I bästa fall gör det här stödet att vägen mellan medaljdrömmen och prispallen blir lite kortare för någon talangfull tjej eller kille.

Det viktigaste medlet för att spetsa den svenska eliten i jakten på VM- och OS-guld kommer alltid att vara skattepengar. Men i den knivskarpa konkurrensen och i det pressade ekonomiska läget gör också privata donationer en viktig skillnad.