Det är tre dagar kvar till årets största idrottsfest – men mina känslor inför VM är kluvna. Å ena sidan är det fantastiskt att ett afrikanskt land äntligen är VM-värd – att VM inte bara får vara en angelägenhet för de traditionella stormakterna inom fotbollen. Å andra sidan kostar ett fotbolls-VM gigantiska summor. Och de pengarna hade garanterat kunnat användas till något bättre än att hålla ett av världens dyraste evenemang på jordens fattigaste kontinent.

Det här är kalla siffror: Var tredje sydafrikan är under 15 år. Sydafrika är dessutom ett av de länder i världen som drabbats hårdast av hiv och aids. 70 procent bor i hushåll där månadsinkomsten ligger under 1000 kronor.

Samtidigt har över tio miljarder kronor har gått direkt till att fräscha upp och bygga helt nya fotbollsarenor. Söndagens kaos vid entréerna vid en mindre modern arena i Johannesburg i samband med Nigeria–Nordkorea visar att behovet fanns. Kring VM-arenorna är området kring entréerna betydligt bättre säkerhetsmässigt.

Men arenapengarna hade gjort mer nytta om de använts till skolor, till bostäder och till rent vatten och avlopp för fler. Fem av de tio VM-arenorna har dessutom fortfarande inte säkrat ett hemmalag när mästerskapet är över. Bara eleganta Cape Town Stadium i Kapstaden har kostat 2,3 miljarder kronor – men har fortfarande ingen hyresgäst.

Arenorna är inte det enda frågetecknet när det gäller VM:s ekonomi. Biljettförsäljningen har gått trögt. Revisions- och konsultbyrån Grant Thornton har granskat ekonomin kring fotbolls-VM. Byrån konstaterar att istället för de 483 000 som arrangörerna hoppades på kommer förmodligen bara runt 373 000 besökare. Det är en minskning med nästan 25 procent.

Men den största besvikelsen är nog antalet besökare från andra afrikanska länder. Bara två procent av alla biljetter har sålts på kontinenten utanför Syd- afrika. Det är ett misslyckande.