Klubben väljer att släppa in så få journalister som möjligt, bara direktsändande medier i princip är välkomna, eftersom man tror att konsekvenserna annars blir ”närmast katastrofala”. Det är så dumt att man häpnar.
Djurgården riskerar inga nya straff om man släpper in tidningarna – och det vet man. Det är skillnad på journalister och åskådare. Det vet man också. Tvekar de kan de ringa Lars-Åke Lagrell och fråga.
Slutsatsen är att detta bara är en tom handling som säkert drar ned applåder från huligantomtarna men inte från så många fler.
Självklart är Djurgården i sin fulla rätt att ifrågasätta och överklaga beslutet om de tomma läktarna. Det har man också gjort – och beslutet är fattat.
När klubben väljer att övertolka straffet är det inte bara gnälligt och töntigt i överkant.
Genom att försöka förlöjliga straffet går man också i huliganernas riktning.
Det är ingen som har bett Djurgården att applådera sin egen bestraffning. Men det hör till god ton att man accepterar utslaget. Det snyggaste hade varit att hantera motgången med en ”stiff upper lipp”. Varje matchdag med tomma läktare är en sorgens dag för svensk idrott. Svensk fotboll behöver tydligare avstånd till huliganerna – inte obstruktioner för sakens egen skull.
Vad är grundproblemet här, egentligen? Är det att det är synd om Djurgården?
Nej.
Är det att Djurgården straffats ovanligt hårt?
Nej.
Grundproblemet är ju fortfarande att supportrarna kunde storma planen och att de kunde klippa till en spelare i Assyriska i höstas.
Det är där fokus ska ligga.
Nyhetsbyrån TT väljer nu att inte bevaka matchen alls. TT kommer bara att leverera resultat. Jag kan förstå den inställningen, men det valet är inte aktuellt för SvD.
Vi kommer inte att bojkotta matchen.
Ola Billger är SvD:s sportchef.
