Det är 143 dagar kvar till invigningen av sommar-OS i Peking. Och att världens blickar nu riktas mot våldet i Tibet är en pr-mässig mardröm för kineserna. Men trots oroligheterna i Lhasa är det få politiska eller idrottsliga höjdare som vill bojkotta spelen.

–Nej. Det vill ingen. Och alla tycker att det är skönt att inte heller Dalai Lama vill bojkotta spelen, säger Stefan Lindeberg, ordförande i SOK, Sveriges olympiska kommitté.

Samtidigt hoppas SOK-basen på att våldet i Kina ska minska:

–Redan det som händer nu är illa nog, och att man går in i det med sådan emfas. Man hoppas att det ska bli lugnt och att det finns ett sätt att komma ur våldet, och att det inte ska leda till fortsatta oroligheter.

Igår träffade SOK tillsammans med 26 andra nationella olympiska kommittéer EU:s idrottsministrar vid ett toppmöte i Slovenien.

Givetvis diskuterades våldet i Tibet. Men inom EU verkar enigheten vara total. Inga regeringar eller nationella olympiska kommittéer vill bojkotta spelen:

På toppmötet förklarade Patrick Hickey, ordförande för de europeiska olympiska kommittéerna, att en bojkott bara skulle straffa idrottsmännen:

–Vi kommer inte att stödja en bojkott under några som helst omständigheter. Vi är eniga, säger han.

Lika tydliga var Rysslands och Australiens regeringar. Men riktigt så tvärsäker är inte Stefan Lindeberg:

–Det finns en gräns, och den handlar om att FN går in med sanktioner. Det skulle vi respektera, men det är ju ett politiskt beslut. Vi vill hålla dialogen öppen, säger Stefan Lindeberg.

Bland de svenska olympierna finns det ingen som öppet stödjer tanken på en bojkott.

Thomas Jansson, förbundskapten för det svenska simlandslaget som laddar för EM i Eindhoven, menar att det är viktigt att simmarna är uppdaterade och att de ”reflekterar över orättvisor i världen”

–Det är väldigt tråkigt att människor far illa, vare sig det är i Tibet, Los Angeles eller Moskva. Detta är ett komplext problem. Vad ska man använda för metod? Bojkott? Det finns ingen given mall.