Den som ger sig in i leken får leken tåla...
15 år efter att folkrörelsemannen Ingvar Carlsson baxade in Sverige i EU kommer snytingen mot den ideella föreningen.
Tar smällen på hakan går svensk idrott på gräsrotsnivå ner för räkning.
Utfallet från Bryssel tränger rakt igenom en svajig gard. Att döma av de hjärtskärande nödropen är svensk idrott uppbyggd av gråzoner. Ett mischmasch av bidrag och undantag, som en noggrann motståndare lätt kan tränga genom.
Det är märkligt att det så lång tid efter EU-inträdet fortfarande känns som räkenskapens dag.
Man har stirrat sig blind på det som är bra, men inte velat inse vilka eventuella inskränkningar ett medlemskap kräver. Man vill både äta kakan och behålla den.
Så länge bolagiseringar och riskkapitalister inte fanns på kartan i höga nord fick vi vara i fred. Då betraktades vi nog lite som just ”Nordic Events”; en snorig skidåkare i toppluva som flåsade fram i skogen.
Det var innan alla möjliga konstruktioner gjorde att idrotten kom i otakt någonstans i trappan från omklädningsrummet till styrelserummet. Då Åshöjdens BK mötte Arsenal i en ohelig allians.
Rågången gentemot den fortfarande bidragsberoende breddidrotten har inte röjts tillräcklig ren. Snårigheten har uppenbarligen gjort att EU-kommissionen fått upp ögonen och nu vill ta bort undantaget från momsskyldighet. RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber talar apropå motsatserna mellan bredd- och kommersiell verksamhet om äpplen och päron. Resonemanget haltar då värdegrunden ändå syftar till att hålla ihop div III-spelaren och han som slåss om allsvenskt guld.
Mattson, som ärvt kulturen, säger att Sverige skulle vara ett annat land utan sina ideella föreningar. Den identitetskrisen behöver inte EU-vägraren Norge frukta. Lusekoftan sitter bra.
Det säger en del om svensk idrott att det är viktigare att sälja lotter än att försöka lägga verksamheten på en legalt accepterad nivå. Den som är tillräckligt framstående i fotboll, kanske han div III-spelaren, vet att det finns svarta pengar att hämta.
Sveriges största idrottsförbund, SvFF, borde sopa framför egen dörr. Lars-Åke Lagrell skulle nog inte vilja vara med och betala statens ansenliga straffavgift till EU.
