När förra århundradets bästa svenska idrottsman röstades fram i samband med millennieskiftet kom Ingemar ”Ingo” Johansson trea efter Björn Borg och Ingemar Stenmark. Men för många svenskar är och förblir han dock nummer ett.

– Han är en av våra absolut största idrottsprofiler, säger Bettan Andersson, Svenska Boxningsförbundets styrelseordförande.

”Ingo” gick sin första match som proffs i december 1952 och hann med 28 matcher fram till 1963. Han vann 26 matcher och förlorade två. Under den tiden var svenskarnas intresse för boxning rekordhögt - mycket tack vare ”Ingo”.

– Alla människor som var med 1959 har ett minne vad de gjorde natten då ”Ingo” slog Floyd Patterson. Det är obeskrivbart vad mycket han gjorde för sporten. Han blev verkligen ”Ingo” med hela folket, säger Bettan Andersson.

Under sin aktiva karriär boxades hon i samma klubb som ”Ingo”, Redbergslids BK.

– Hans ande svävade liksom i träningslokalen, säger Bettan Andersson.

Hon beskriver honom som en teknisk boxare med ett väldigt hårt högerslag. Titlarna i all ära, men det var också Ingemars personlighet som bidrog till att svenska folket tog honom till sitt hjärta, menar Bettan Andersson.

– Han var någon som man kunde identifiera sig med. Det var inga divalater, inget hymlande när det gällde Ingemar.

Erik Bredler, idrottsansvarig på Boxningsförbundet håller med om Ingos betydelse för svensk boxning.

– Det är fantastiskt att Sverige har haft en världsmästare inom proffsboxning, vi kommer alltid att minnas honom. Han hade ett riktigt knockoutslag, det är en gåva man föds med och ingenting som man kan lära ut, säger han till TT.

Olof Johansson, är redaktör för tidningen Boxning och tidigare ordförande i Redbergslids boxningsklubb, Ingos hemmaklubb. De två var vänner och träffades både i boxningssammanhang och privat.

– Han var en tänkande boxare. Hans boxning var taktisk, beräknande, slug. Han backade undan, cirklade, steppade åt sidan. Det kunde gå ronder utan att mycket hände men sedan smällde det, säger han till TT.