Golfhistorien är fylld av spelare som kollapsat i de avgörande ögonblicken. Det är ett sällskap ingen vill hamna i men på söndagen var det Adam Scotts tur eller otur. Och precis som så många gånger tidigare blev det en smärtsam historia där en från början given seger till slut blev en förkrossande andraplats.

När Scotts putt på 18:e smet förbi hålet var det fjärde raka bogeyn för australiern. Den här avgjorde till Ernie Els fördel och lika olycklig som Scotts söndag blev, lika fylld av glädje var den för 42-åringen.

– Det var min tur av någon anledning. Många människor trodde aldrig att jag skulle vinna en gång till, sade han.

För i början av 2000-talet var han en av golfens allra största. Han var en del av de som kallades ”The Big Five” tillsammans med bland annat Tiger Woods och Phil Mickelson. Tre gånger stod han som majorsegrare, bland annat i just British Open (2002).

Men ingen räknade nu med Els inför söndagens avslutningsrunda på Royal Lytham. Om det var någon som skulle utmana Scott och hans fyra slags ledning var det Tiger Woods och kanske Graeme McDowell. En trippelbogey för Woods på sjätte hålet förstörde dock hans chanser och samtidigt darrade inte Scott. Efter 14 hål var ledningen fortfarande fyra slag och allt talade för Scott.

Då kom raset.

Bogey efter bogey och på 18:e hamnade hans utslag i en av banans 206 bunkrar. Tidigare hade då Els gjort birdie på just 18:e och Scott behövde par för att rädda segern.

– Jag var överraskande lugn hela rundan. Det var inte nerver på slutet, det var bara ett väldigt dåligt spel, sade Scott efteråt med glasartad blick.

Naturligtvis gick hans avslutande putt förbi och gav Els segern med ett slag.

”The Big Easy” som 1,91 meter långe Els kallas gav årets tävling en ytterst populär segrare. Han har under många år arbetat med välgörenhetsarbete och redan förra året valdes han in i golfens Hall of Fame.

En plats han förtjänar om än mer nu.