Frölundas nyförvärv Steve Kariya var finska ligans obestridde poängkung. I elitserien får backarna se upp med den nya regeltillämpningen som gynnar snabba spelare – och Kariya är snabb, mycket snabb.
Entré in i Frölundas omklädningsrum. En snabb blick över lokalen. Fråga:
– Har nå‘n sett Kariya?
Och svaren haglar tillbaka:
– Leta under bänken.
– De där jeansen som ser avklippta ut, de är hans.
– Sök i golvhöjd.
Steve Kariya, 168 centimeter lång och därmed elitseriens kortaste spelare, har hört allt förut. Och lite till. Han tar gliringarna med en klackspark.
– Min längd har aldrig varit något problem. Ibland snarare tvärtom, säger Steve Kariya.
Precis: med den nya och mer strikta regeltillämpningen kommer Steve Kariya att tvinga storväxta och långsamma motståndarbackar att ta utvisningar. Kariya kommer att kunna fortsätta att leva högt på sin snabbhet och sin styrka. Steve Kariya har beskrivits som ”168 centimeter ren dynamit” och han har bevisat det två år på raken i den finska ligan: både 2005 och 2006 avslutade Kariya som ligans bästa poängplockare. I överlägsen stil, 59 poäng (24 mål/35 ass) på 55 matcher för Ilves 2004–05, och mera knappt (på samma poäng, men med flera mål före lagkamraten Joakim Eriksson, numera i Linköping) med 49 poäng (22/27) på 56 matcher.
Blir det lättare eller svårare att ta sig igenom en försvarszon i elitserien, jämfört med i finska ligan?
– Det är svårt att säga. Man måste anpassa sig. Det är skillnad på svensk och finsk hockey; den svenska hockeyn är med skolad och spelarna är skickligare i att hålla pucken och passa den. I Finland är det mer ”dump and chase”, in med pucken i anfallszon och jaga.
– Tempot i Sverige är också högre och mer likt det nordamerikanska, och till sist betyder ju min fart väldigt mycket, konstaterar Steve Kariya.
Han spelade i Finland i två säsonger, först i Ilves från Tammerfors och sista året i Espoo Blues. Före det drygt 60-talet matcher
i NHL, för Vancouver Canucks under tre säsonger 1999–2002. Steve gör inte heller någon hemlighet av att han vill tillbaka till NHL.
– Självklart vill jag tillbaka. Och helst till en toppklubb. Spelar jag bra i Sverige och i ett bra lag så ökar naturligtvis möjligheterna. Och Frölunda är det absolut bredaste lag jag spelat i. Här finns en enorm potential, säger Steve Kariya.
Och för den som funderat på efternamnet – javisst, han är bror till mer namnkunnige Paul Kariya. Och dessutom mellanbror
i en riktig idrottsfamilj: storebror Paul, 33, är en av NHL:s klarast lysande stjärnor, senaste säsongen
i Nashville Predators där han gjorde 85 poäng (31/54) på 82 matcher. Lillebror Martin, 24, var en av norska ligans bästa spelare förra säsongen, 52 poäng (15/37) på 39 matcher för Stiernen innan han till den här säsongen flyttade till Steves gamla klubb Espoo Blues, där han fick en drömstart
i premiärmatchen: tre poäng när Blues besegrade Pelicans, 6–3 på bortaplan.
Också lillasyster Noriko, 23, är idrottare. Proffsboxare, nämligen. Noriko har gått sju matcher
i bantamvikt, vunnit fem och boxat en oavgjord. Bara äldsta systern, Michiko, håller sig utanför idrotten. Hon är å andra sidan inblandad i Pauls fanclub...
Och givetvis har Steve 100-tals gånger fått frågor om släktskapet med sin hockeyberömde storebror.
– (skratt) Ja, förr eller senare kommer det alltid upp jämförelser med brorsan, men jag bryr mig inte om det. Jag kan inte gå omkring och tänka på vad Paul gör eller skulle ha gjort, jag försöker leva upp till mina egna krav på mig själv. Hittills har jag inte lyckats göra det.
Lyckas Steve Kariya leva upp till kraven i Frölunda, ja då har Göteborgsklubben fått en spelare som kan ta den ändå till SM-guldet.
