Till VM i Oslo kom den svenska truppen med starkt självförtroende och stora medaljförhoppningar. Efter Marcus Hellners lysande inledning med guld i sprinttävlingen såg det också verkligen ljust ut. Men sedan kom några tyngre svenska dagar inför storpubliken i Holmenkollen.

–Det var några tävlingar där vi slet med dåliga skidor, minns Charlotte Kalla, som visste att hon var i bra form.

–Ja, vi fick verkligen ingen bra ingång. Men den där dagen, när vi testade skidorna och kände att allt var som det skulle så infann sig en slags trygghet. När tävlingen startade gjorde vi det med ett lugn och med vetskap om att vi hade de förutsättningar som krävdes.

Ida Ingemarsdotter stod på startlinjen med samma känsla.

–Det kändes som det skulle kunna gå riktigt bra bara vi höll oss på benen.

Inför VM var Charlotte tydlig med att hon skulle åka alla tävlingar – utom sprintstafetten.

–Ja, sedan vet jag inte riktigt vad som hände där…Inför säsongen såg jag inte mig själv som en klassisk sprintåkare. Men med den utveckling jag hade under säsongen i klassisk stil så kände jag när vi närmade oss VM att jag kan ju faktiskt behärska det här också. Jag var ändå tveksam in i det sista om jag skulle hålla mig till planen eller om jag faktiskt skulle palla att åka alla lopp. Kanske spelade det in att det inte gick så bra i de inledande tävlingarna. Det tände en glöd och vilja att vara med i sprintstafettlaget och jag visste ju att banan passade mig för den var riktigt tuff och utslagsgivande.

Ida Ingemarsdotter blev sjuk och tappade tre veckors träning kring nyår. VM-starten var i fara, men hälsan återvanns liksom formen.

Torsdagen den 2 mars minns hon med välbehag.

–Mest minns jag stämningen och den känsla som infann sig liksom den känsla Charlotte förmedlade. Jag litade på mig själv, på Charlotte och på det vi hade under fötterna. Det kändes som att vi hade alla möjligheter den dagen, säger Ida.

Så var det.

I stafetten var svenskorna hela tiden med i täten och på slutsträckan var Kalla starkast.

–Jag kände redan på min andra sträcka att jag fortfarande inte behövde gå för fullt. Då började jag tro på att det här skulle kunna gå riktigt bra. När jag stod och väntade på Ida inför min sista sträcka riktigt längtade jag på hon skulle komma så jag skulle få släppa lös allt jag hade. Och så fick jag se hur Ida ger Saarinen en match och jag fick ett perfekt utgångsläge, berättar Charlotte.

Ur dimman över Holmenkollen kom sedan Charlotte ensam mot mål efter avverkad slutsträcka.

–Jag blev otroligt glad förstås, men kände också lättnad. Sedan bröt det stora kaoset ut med presskonferenser, dopningstester och den fantastiska prisceremonin nere på Karl Johan. Så mycket folk, det kommer jag aldrig mer att få uppleva för det finns ingen skidpublik som den i Oslo, säger Ida.

Charlotte Kalla har varit med i bragddebatten flera gånger tidigare. Totalsegern i Tour de Ski 2008 och OS-guldet på 10 kilometer i Vancouver gjorde henne till ett hett namn när juryn skulle fatta beslut.

Den här gången är hon en tänkbar guldmedaljsvinnare i ett lag.

–Det är en annorlunda känsla än när man vinner individuellt. Det här var verkligen en lagseger och det handlar inte bara om mig och Ida. Hela teamet runt om med vallare och ledare har del i framgången. Det är så många som har en viktig roll, säger Charlotte.

En ny säsong har startat efter en höst med få möjligheter till skidåkning på hemmaplan.

En säsong som inte innehåller något mästerskap alls.

Därmed blir världscupen och i synnerhet Tour de Ski de flesta åkares huvudmål. Även för Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter.

–Det är ju så många poäng som står på spel där. Men jag tänker också försöka hitta toppform lite senare i februari. Det är bra träning inför nästa år när VM avgörs vid den tidpunkten, säger Ida, som ser fram emot kommande säsonger där det kommer mästerskap tre år i rad.

– VM i Falun 2015 blir stort, ett mästerskap på hemmaplan vill jag absolut vara med om.

Charlotte Kalla ser fram emot Tour de Ski.

–Det är tufft, men hittar jag känslan och glädjen, kan fokusera och slappna av mellan loppen så är det en rolig tävlingsform. Det är inga problem med motivationen bara för att det inte finns några medaljer att åka om, säger Charlotte Kalla.