Förberedelser i världsklass har präglat landslaget sedan den mindre lyckade EM-uppladdningen 2000 i Oisterwijk utanför holländska Eindhoven.
Först till kvarn är parollen vid stora mästerskap. Något snopet fiasko som på VM 1970 i Mexiko lär aldrig inträffa igen då Italien helt sonika köpte (!) det hotell Sverige hade bokat i förväg.
Trots att det återstår ett år innan en eventuell VM-resa till det stora landet längst söderut i Afrika har Sverige bestämt sig. Det blir personalen på en femstjärnig anläggning utanför hamnstaden Durban som får den stora äran att höra klappret från blå badtofflor – om Lars Lagerbäcks lag nu kvalar in.
Förbundskaptenen visade i går upp sitt beprövade pokerface angående den blågula tingningen av förläggning. Men han sa ”när” och inte ”om” då blågults VM- resa kom på tal.
Att inget är klart på hotellfronten utåt betyder på fackspråk att allt är klart internt.
Uttryck som ”god bild av läget” betyder i klarspråk att vederbörande vet exakt hur hotellrummen och faciliteterna ser ut.
Det ”enda” som fattas är att Zlatan & co inleder återstoden av kvalet med att ta tre poäng mot Danmark.
Det är ingen slump att landslagsledningen valt Sydafrikas största hamnstad med omnejd. Här finns flygplats, här vid Indiska oceanen är det i juni månad varmare än uppe på höglandet i Johannesburg och i Kapstaden ut mot Atlantkusten.
En flygning till Kapstaden tar nästan två timmar, vilket understryker de stora geografiska avstånden.
I prioriteringen av Durban på östkusten finns förmodligen även en bättre möjlighet till anpassning mot hög höjd beroende på matchorter, vilket kan bli en faktor under turneringen.
Lars Lagerbäck har nog inget emot att slippa turisttäta Kapstaden. Förbundskaptenen valde schweiziska Lugano som bas under EM 2008 på behörigt avstånd från de svenska fansen i Österrike.
De närgångna supportervrålen på Kim istället för Anders som ekade över träningsplanen i Bremen under VM 2006 ska inte få störa på nytt.
Även om badstränderna runt Durban säkert lär dra en och annan välbeställd VM-turist.
Lagerbäck utstrålade igår ett upphöjt lugn, inte bara då han iförd keps med händerna i byxfickorna likt en förnöjd hemmansägare spanade ut över sina ägor på Råsundamattan.
Den vana han genom åren har utvecklat att samtala med ett pressuppbåd utan att visa sina kort håller samma förfinade ton som ”Svennis” gjort till en konst.
Lagerbäck har allt som krävs för att bli en framgångsrik schackspelare. De djärva dragens man har han hittills inte utmärkt sig för att vara, men med Zlatan bredvid sig på podiet är det ingen akut bristvara i den blågula arsenalen.
Världsmannen från Malmö och Milano tar uppmärksamheten utifrån som det anstår en stjärna. Det måste vara hur jobbigt som helst att bli igenkänd var man än går. Men Zlatan kanaliserar trycket utifrån till något positivt utan att rucka på sin inre trygghet.
På flyget hem från Champions League-finalen i Rom läste jag en intervju med Björn Borg i tidningen Scanorama. Robin Söderlings lika överlägsne företrädare på gruset i Paris berättade om punkten alla stora idrottare förr eller senare kommer till. När man vill vara ifred. Blickarna, autografkaoset och frågorna blir till stöldförsök. Som Mike Tysons manager Jim Jacobs en gång sa till mig på Manhattan:
–Well, Mike doesn’t need the press anymore.
Det var länge sedan Zlatan behövde pressen. Om han någonsin har haft behovet.
Han är vid 27 års ålder fortfarande barnsligt förtjust i att, som han själv säger med emfas, söka målet. Förutsättningen att nå Durban.
