Det stod mellan Kim Källström och Zlatan Ibrahimovic. Det blev Zlatan – som vanligt.

Han fick svensk fotbolls finaste individuella pris för femte året i rad, Guldbollen, som delas ut av Svenska fotbollförbundet och Aftonbladet.

Hyllningarna var välförtjänta i Globen på den årliga Fotbollsgalan. Zlatan Ibrahimovic tog även priset som årets forward och stod i självklart fokus hela kvällen; från entrén på röda mattan till festens slut.

Hans självbiografi Jag är Zlatan släpps i bokhandeln om en vecka och det som kommit ut i förväg har skapat stora rubriker.

Jag undrar hur lagkamraterna i landslaget känner inför sommarens EM, att det som sägs i omklädningsrummet och inom gruppen inte är heligt, utan kan komma ut från en av spelarna själva?

I boken kritiserar dessutom Ibrahimovic landslagschefen Lars Richt för dennes agerande 2006 när Zlatan, Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson smet ut från spelarhotellet för att äta middag.

För att hindra sprickor i gruppen, liknande dem som fanns under VM 2006, tycker jag att förbundskaptenen Erik Hamrén borde förekomma och anlita en mental coach i ledarstaben.

På taktiktavlan skulle det också vara bättre att även formellt ge Ibrahimovic platsen som tia, positionen som släpande anfallare, och ha Johan Elmander på topp längst fram.

Hamrén menar att Zlatan redan i dag i praktiken spelar i båda positionerna, men bättre då att ge lagkaptenen fullt mandat i den roll som han ändå tar alltmer ute på planen.

Det kommer att dröja länge innan Sverige får fram en världsstjärna av Zlatans kaliber igen. Han är unik. Eller som han själv gärna säger: Zlatan är Zlatan.

Men det spelar ingen roll hur stor talang man är om inte viljan och förmågan finns att ta tillvara den.

I mina ögon är Zlatans storhet att han hela tiden vill utvecklas, att det inte bara är tomma ord utan att han också lägger ner all sin kraft och tid till att göra det.

Han ”stal” bollen en gång från Kim Källström och slog in en straff, mot San Marino 2003, och i Globen fick Källström stå åt sidan på nytt.

Jag tycker Kim hade varit väl värd Guldbollen i år. Inte för att Ibrahimovic fått utmärkelsen så många gånger tidigare, utan för att Källström varit tongivande i landslaget med viktiga mål och målgivande passningar i EM-kvalet.

Men det går inte säga emot juryns val. Även en mellansäsong, med Zlatanmått mätt, är han Sveriges bäste fotbollsspelare totalt sett.

Det kommer att bli tomt den dag han slutar. Svensk fotboll har varit synonym med Zlatan Ibrahimovic de senaste fem-sex åren, sedan Henrik Larsson och Fredrik Ljungbergs storhetstid var över. Det är han som alltid står i centrum, som tar och får plats, oavsett om han spelar eller inte och oavsett om han är bra eller inte.

Finns det någon ny Zlatan på gång?

Nej, naturligtvis inte, men däremot många duktiga, färgstarka spelare i dagens framgångsrika U21-landslag med ambition att spela på högsta nivå.

Alexander Milosevic, AIK:s 19-årige mittback som blev årets nykomling, lär gå hela vägen till A-landslaget. När jag pratade med honom nämnde han tre spelare som är något av dagens ”Mini-Zlatan” i U21-landslaget: Mervan Celik, Samuel Armenteros och John Guidetti.

Alla dessa har potential att gå långt. Utan tvekan. Bolltalangen och ambitionen har de, precis som Zlatan.

Men Zlatan är Zlatan. Det är bara att inse: det finns ingen arvtagare som är i närheten av hans klass.