I förra helgen fick Dif-ungdomarna Dick Axelsson och målvakten Daniel Larsson debutera i Tre Kronor. Med den äran, trots att Sverige slutade sist i Channel One Cup i Moskva.

På torsdagen var Axelsson och Larsson tongivande när Dif lade ner hemmastarka Linköping, 1-2 (0-2, 0-0, 1-0). Efter 5-0 på bortaplan mot regerande mästarna Modo, kom fjolårsfinalisten Linköping segerrusigt till matchen mot Djurgården - Dif i sin tur stukat efter 2-5 mot Södertälje.

Men djurgårdarna lyfte sig.

Och LHC var långt ifrån förra matchen.

Åtminstone i de två första perioderna då Dif enkelt styrde undan allt offensivt Linköpingsspel, och också kunde gå till första pausvilan i ledning 2-0 trots massor av utvisningar. När LHC åkte på två raka utvisningar i slutet av perioden slog Dif till: Dick Axelsson åkte förbi tre LHC-spelare (Niklas Persson, Josef Melichar och Ivan Majesky stod som slalomkäppar i Åres stora backe) och skjuta 0-1 förbi Jonas Fransson, innan backen Ossi Väänänen knappt två minuter senare sköt 0-2, en puck som Fransson släppte in mellan benen.

Axelsson var nöjd med sitt mål. Om än en smula förundrad:

- Jag skulle skjuta högt men missade, sade Axelsson till ppv. Pucken gick lågt, men det blev ju bra ändå.

Efter en jämn och ganska intetsägande mellanperiod kom LHC ut starkt i tredje. Laget radade upp chanser framför Daniel Larsson som gav sig bara en gång: Niklas Persson fick fritt skottfält i slottet sedan pucken studsat oturligt på Dif:s Andreas Engqvist.

Mer blev det inte. LHC-spelarna sköt från alla lägen, Mattias Carlsson prickade stolpen och Tomas Surovy stolpen och ribban med samma skott - resten tog Larsson säkert.

- De fick sprattla lite i början, men Larsson var som vanligt på bortaplan, konstaterade Jimmie Ölvestad.

Nöjd, naturligtvis.

LHC:s bäste, Niklas Persson, var desto mer missnöjd. Särskilt med den utvisning som laget drog på sig i slutminuterna, och mitt i en våldsam press:

- Jag är övertygad om att vi hade kvitterat om vi inte fått den utvisningen. Men vi får skylla oss själva.