Djokovic visade vid några tillfällen upp trötthetstecken i semifinalen mot spanske slitvargen David Ferrer, vann till slut ändå med 2–6, 6–1, 6–4, 6–2 men kommer knappast att hinna återhämta sig helt till upplösningen av årets fjärde och sista Grand Slam-turnering.

Precis som i de tre övriga turneringarna har spelarna match varannan dag i US Open som av någon underlig anledning bryter mönstret mellan semifinal och final.

Att finalen spelas dagen efter semifinalerna har skapat orättvisa förutsättningar även tidigare (till exempel då segraren i den sista semifinalen spelat en riktigt lång match) men aldrig i samma grad som nu.

Murray hann spela klart sin semifinal i lördags medan Djokovic och Ferrer då fick lämna banan när spanjoren ledde med 5–2. Tyfonen över New York City närmade sig arenaområdet och beslutet att skjuta upp matchen var självklart. Men den uppkomna situationen hade undvikits om arrangören valt att spela båda semifinalerna samtidigt. Visst hade det blivit lite glesare på läktarna runt de två banorna och tv-tittarna hade gått miste om en av matcherna men det priset borde alla ha varit beredda att betala för att ge finalisterna likvärdiga förutsättningar.

Då semifinalen mellan Djokovic och Ferrer avbröts hade arrangören inget annat val än att skjuta upp finalen till på måndag och det ska bli mycket intressant att se om Murray kan utnyttja fördelen han fått.

Den ökar samtidigt pressen på honom att bryta den negativa finaltrenden (0–4) i Grand Slam och bli förste brittiske segrare i dessa sammanhang sedan Fred Perry 1936.

De 25-åriga finalisterna möttes ofta redan under juniortiden och är mycket bra kompisar på proffstouren där Djokovic legat steget före. Han leder med 6–5 inbördes på hardcourt (8–6 totalt) och har 2–0 i Grand Slam, senaste segern i den mycket välspelade och minnesvärda semifinalen i årets Australian Open där serben vann med 7–5 i skiljeset.