Nya system kräver, om inte helt nya spelare, så spelare som är beredda att bryta sig loss ur trygghetszonen.
Eftersom press på bollhållaren istället för uppmuntran av eget spel så länge dominerat svensk fotboll är kulturen djupt rotad.
Det kommer att ta lång tid att vända den skuta som Lars Lagerbäck styrt med järnhand. Ett nytt spelsystem ändrar bara marginellt kursen. De nya strömningarna måste tillåtas komma på bred front underifrån.
Där har Hamrén en poäng med förändring av attityden, även om hans instruktioner på träningen till spelarna att redan vara halvvända i bollmottagningen är mer tillämplig på pojklag. Det är svårt att lära gamla hundar sitta.
Att Anders Svensson såg mest komfortabel ut med bollen mot unga och äregiriga italienare var varken förvånande eller förhoppningsgivande.
Inte bara den gula tröjan gjorde att han kände sig som i Elfsborg. Spelsystemet var detsamma. Tryggt och bra. Men Anders fyller 36 år sommaren 2012 när nästa mästerskap äger rum i Polen/Ukraina. Håller han då internationell klass som spelförare?
EM-kvallottningen, den 7 februari i Warszawa, kommer att diktera Erik Hamréns chanser att kunna börja vända båten.
51 nationer, eftersom värdländerna redan är klara, ska delas upp i nio grupper där endast bästa tvåan direkt följer med till slutspel.
Kunde man bortse från seedning och be om Färöarna, Island, Norge och Finland i samma grupp skulle det gå att backa in i mästerskapet. En hållning som Lagerbäck utvecklade till en konst innan två bra lag i samma grupp, som senast, försvårade taktiken.
Bolltekniskt motstånd från Balkan är nitlotterna som kan dras upp ur samma urna som Sverige.
Erik Hamrén kommer långt ifrån till dukat bord. Han står inför den svåra ekvationen att försöka spela in nya kuggar och samtidigt ta tillräckligt med poäng på kort sikt med början i september 2010.
Ur förändringssynpunkt hade det varit bättre om förbundskaptenen fått mandatet att spela ihop ett slagkraftigt lag först till VM-kvalet på väg mot Brasilien två år senare.
Nu blir avvägningen svår. Kör Hamrén liksom Lagerbäck fast för länge vid gamla inkörda kort stannar ofelbart yngre förmågor i utvecklingen. I alla fall i blågult.
Jag tänker på Dusan Djuric som vid 25 års ålder befinner sig mitt i karriären och egentligen var flygfärdig redan för fem år sedan då HBK snubblade på mållinjen i kampen om SM-guldet.
Hur mycket snabbare kan den serbättade mittfältarens bollbehandling bli?
Att Hamrén gav lirare som Rasmus Elm och Ola Toivonen begränsad speltid kanske inte är något att hänga upp sig på. Men ska laget kunna etablera ett bättre och snabbare passningsspel på offensiv planhalva borde de två gå före mer enkelspåriga arbetare som Johan Elmander och Sebastian Larsson.
