Minns snacket inför fotbolls-VM.

Damlandslaget var nederlagstippat, frågan var om laget skulle ta sig vidare från gruppspelet.

Svenskorna svarade med att slå Colombia och Nordkorea och dunkade sedan till USA med 2–1 och vann gruppen. Segerdansen tog tillfälligt slut i semifinalen mot Japan, men Lotta Schelin och kompani bjöd upp igen i bronsmatchen och svenskorna åkte hem med medaljer i bagaget.

Det kan räcka så långt igen.

Bakom USA som verkar ruskigt starkt den här gången är det öppet för även om Japan fortfarande är ett mycket bra fotbollslag saknas den där gnistrande företagsamheten och det bergfasta självförtroendet i vad laget hittills visat upp under OS.

Med vetskapen att de kan hävda sig väl mot regerande världsmästarna är det med all rätt spelarna tror på sig själva.

Kanske är förklaringen så enkel som att deras nummer 10, Homare Sawa, inte längre är den superstjärna hon var. Sawa har haft problem med sjukdomar och skador och är långt från den nivå som gjorde henne till världens bästa spelare förra året.

Men ingen skugga över den svenska insatsen. Den var stabil, men visst finns det fortfarande saker att utveckla.

Defensiven kom i första rummet mot Japan. Backlinjen var stabil och det färska mittbacksparet Berglund/Sembrant visade ingen respekt. Mest imponerade Sara Thunebro som tycks ha tagit ytterligare ett steg i sin utveckling och som inte bara är svårpasserad utan också tar många offensiva initiativ.

Mittfältet jobbade uppoffrande, men kanske gick slitgörat ut över precisionen i passningsspelet. Lotta Schelin och Sofia Jakobsson, vinthundarna som springer från nästa vila försvarare som helst, fick väldigt få passningar att förvalta. Därmed skapades heller inte särskilt många målchanser och några misslyckade passningarna när Sverige vunnit boll kunde ha straffat sig när Japan snabbt ställde om.

Beroende på utgången av sista gruppmatchen mot Kanada bestäms motståndaren i kvartsfinalen. Vinner Sverige sin grupp lutar det åt Frankrike. Blir svenskorna tvåa väntar förmodligen Storbritannien. Blir Sverige trea lutar det år Brasilien.

Det är spekulationer de svenska spelarna knappast ägnar sig åt.

Självförtroendet är tillbaka på VM-nivå och med vetskapen att de kan hävda sig väl mot regerande världsmästarna är det med all rätt spelarna tror på sig själva.