Hammarbys Lolo Chanko skruvar in en frispark i krysset bakom Daniel Örlund som i tekniskt utförande, i balans och tillslag, håller världsklass.
Domaren Stefan Johannesson blåser på övertid en ”Anders Frisk-straff” när Christian Traoré tar livtag på inhopparen Saihou Jagne. En annan inhoppare,
Jorge Ortiz, är iskall exekutör från elva meter. Men det är inte de dramatiska händelserna i årets första derby som sitterkvar på näthinnan.
Det är i stället AIK-klackens bombardemang mot Lolo Chanko vid en hörna som fick domaren att avbryta matchen i tio minuter.
Domaren Stefan Johannesson kunde gott ha brutit matchen där och förklarat att Hammarby vunnit med 3–0. Den signalen skulle ha sagt att nu är det nog. Inget mer daltande.
Men kan man som de sju Hammarbyfans som sprang in på Söderstadion komma undan rättslig påföljd i tingsrätten med bortförklaringen att man ”knuffats in” är allt möjligt.
Vad säger föräldrar i bilen hem som betalt dyra pengar och tagit med sig barnen på matchen?
Vad speglar idrotten för sensmoral när man kan bete sig hur som helst och till slut kunna jubla över att det egna laget tjänat på det?
Jag vill minnas att AIK även fick oavgjort mot Hammarby den där gången 2004 då grinden vid norra läktaren sprängdes. Det var då Hammarbys dåvarande tränare Anders Linderoth fällde domen:
– Stryk skulle dom ha!
Att AIK-spelarna efter matchen springer fram och tackar sina fans är en illavarslande signal. Det var som när jag under en snabb kisspaus dryftade avbrottet med några uppenbarligen gulsvarta vaktmästare:
– Ja, men det var ju Hammarbys fans som började slänga in saker. Domarkontrollanten Ulf ”Utta” Eriksson, VM-domare i Argentina-VM 1978, bjöd en drastisk, slutgiltig lösning på problemet med fansen:
– Bygg en hög mur framför dem. Då varken ser de eller kan kasta in saker. Det är annars för många som ser för lättvindigt på problemet. Bara det egna
laget gynnas är man beredd att se genom fingrarna.
AIK-tränaren Rikard Norling gav sig omsider bort mot sin oroshärd för att gjuta olja på vågorna. Han kunde gott ha skyndat på stegen. Eftersom AIK var bortalag den här kvällen är det ju enligt nya direktiv de som ska stå för fiolerna vid stök. Jag vet inte vad straffskalan säger, men det blir väl något mesigt.
Oavgjort var som en förlust för båda lagen. Kvällens målskyttar på andra håll, som Hannes Sigurdsson (Gif Sundsvall) och Patrik Ingelsten (Kalmar FF), hade behövts.
AIK borde fått utdelning på sin starka inledning då Dulee Johnson förde spelet och briljerade med flera avgörande passningar. Rollen som huvudfigur togs i andra halvlek över av Lolo Chanko, vars ben tog honom upp och ner över hela banan. När syrianen med den stora syreupptagningen rundade och
gled ifrån Bojan Djordjic såg det ut som om mittfältaren hade skridskor på fötterna. En annan spelare med härligt driv i löpsteget med bollen under kontroll är Petter Andersson. Men den här dystra kvällen, när polissirener just ekar genom en regntung och tom arena, fanns det bara förlorare på Råsunda.
