Sim-VM och världsrekord går hand i hand. När svallvågorna lagt sig efter mästerskapen brukar i snitt nio-tio nya rekord ha satts. Förra sommarens rekordslakt som kulminerade under OS i Peking har fortsatt varje dag i Rom den här veckan.
Efter en dag i Rom hade sex världsrekord slagits. Efter två dagar elva.
Det monotona mosandet av rekord är givetvis på gränsen till löjligt.
De senaste två säsongerna har varit fullständigt sanslösa. Elitsimmarna har satt världsrekord i världsrekord: över 140 nya på 18 månader. Det är inte bra för sporten att rekordlistorna måste skrivas om så fort en hyfsad simmare häver sig upp ur bassängen.
Dessutom kommer veckans nya rekord troligen att stå sig ett tag.
Anledningen till rekordslakten är enkel: två generationer av nya superdräkter som täckts av det vattenavvisande, gummiliknande materialet polyuretan har revolutionerat sporten.
Den första generationens superdräkter kom förra vintern. De dräkterna, som Speedos LZR Racer som bland annat Michael Phelps och de flesta världsstjärnorna använde i OS täcktes till 50 procent av polyuretan och täcker stora delar av kroppen.
Alla simmare gynnas, men mest sprintjättarna.
Materialet låter simmarna glida lättare genom vattnet och dräkterna kan också skapa mer bärkraft. Och den bättre bärkraften i dräkterna hjälper också simmare som har ett sämre vattenläge.
Idag är de dräkterna redan föråldrade.
Den andra generationens superdräkter kom när tillverkare som Jaked och Arena svarade med att täcka simkläderna helt med polyuretan. De dräkterna har slagit igenom på allvar i år och har lett till en ny störtskur av nya rekord under vintern och våren.
Många elitsimmare är dödströtta på materialkriget.
Stefan Nystrand var en av de snabbaste simmarna innan materialrevolutionen. Nu ligger han i bakvattnet och han tillhör de som tycker att man helt skulle gå tillbaka till badbrallorna som användes förr. Då skulle villkoren vara lika för alla, menar han.
Han är inte ensam.
Medan simmarna slagit rekord i bassängen har det Internationella simförbundet Fina satt ett slags eget världsrekord i velande. Samtidigt som materialet revolutioneras skadas simningen när nations- och världsrekord slås i parti och minut. Prestationernas trovärdighet minskar.
Den kritiken har ökat i styrka och till sist även fått simpamparna att reagera.
Men efter mycket vånda bestämde sig Fina för att trots allt tillåta de nya dräkterna under VM. När Fina granskade dräkterna i våras godkändes 202 modeller, bara 10 varianter underkändes.
Däremot förbjuds superdräkterna ologiskt nog istället från och med nästa år. Då får dräkterna bara tillverkas av textilier. Dessutom får inte dräkterna täcka så mycket av kroppen som idag.
Samtidigt ska – än så länge – alla de nya världsrekorden som satts i de snart förbjudna dräkterna att finnas kvar. Det är nästan så man tror att bassängkloret satt sig på hjärnan på de ansvariga.
Jag vet inte om det är rätt att förbjuda dräkterna. De flesta sporter genomgår då och då en materialrevolution. Svallvågorna brukar lägga sig efter ett tag, och jag tror inte på att man kan vrida klockan och utvecklingen tillbaka.
Men eftersom simpamparna förbjuder superdräkterna måste man också ta konsekvenserna av det beslutet.
Och den enda rimliga konsekvensen är att stryka de rekord som satts i de snart förbjudna dräkterna, rensa i listorna, och börja om.
Även Sarah Sjöströms lätt makalösa 56,06 på 100 fjäril. Annars kommer de nya rekorden att finnas kvar länge.
Men oavsett material och superdräkter kommer de att raderas ut, förr eller senare. Inte ens 1980-talets alla östtyska dopningrekord överlevde i evighet.
Och Sarah Sjöström kommer att slå fler världsrekord. Med eller utan superdräkt.
