Webb-tv
SvD:s Johan Lindberg och fotograf Lars Pehrson mötte Lisa Nordén i Canberra, Australien. Hon berättar om satsningen inför London-OS 2012 och det optimala scenariot i varje gren.
CANBERRA
Det är en vacker lördagsmorgon vid Lake Burley Griffin i centrala Canberra. Huvudstaden vaknar sakta till liv ackompanjerat av fågelkvitter. Lisa Nordén och hennes träningsgrupp har fått sovmorgon och simpasset drar inte i gång förrän klockan nio.
Under Lisa Nordéns lugna yta finns en järnvilja som gör henne till en av världens främsta triathleter. Den svenska stjärnan hittar själv en stor del av förklaringen i sin uppväxt.
–Min mamma är barnmorska och hon brukar säga att inget räknas under en halvliters blödning eller fraktur, säger hon med ett leende.
–Jag hade ju älskat om jag hade fått ett plåster med Kalle Anka på, men det fick jag aldrig. Jag fick tidigt lära mig att tåla en del.
Lisa Nordén red mycket som barn och hon tror att tiden i stallet gjorde henne tuffare.
–Blåmärken, hästbett och en del fall hörde till vardagen. I dag är jag väldigt glad över att jag lärde mig att inte gnälla för smågrejer. I triathlonvärlden behövs skinn på näsan, annars går det inte så bra.
När SvD är på besök har skånskan fått en ganska kraftig bristning i ena vaden. Läge att vila från träning? Nej, inte alls, bara ett annorlunda upplägg.
–Jag tog en kortisonspruta i går så jag ska vila från löpning några dagar, men simning och cykel går bra, säger Lisa Nordén som denna vecka ökade simdosen från 25 kilometer till 37 i brist på löpträning.
Och hon är också i täten i nästan alla simövningar trots att konkurrensen i träningsgruppen är knallhård: fem av dem är rankade bland världens tolv främsta.
Att vila helt är inget alternativ för Lisa Nordén.
–Det är ju inget teparty det här med triathlon. Vi ligger hela tiden på gränsen och i torsdags gick jag lite över den, men det här går över snabbt. Det går att träna väldigt mycket i triathlon eftersom man belastar olika muskelgrupper i de olika grenarna.
Tränaren Darren Smith menar att Lisa Nordén är bland de tuffaste idrottare han har coachat.
–Om Lisa kommer till mig och säger att hon har ont i benet, då vet man att benet håller på att falla av, säger han och skrattar i solskenet.
–En viktig uppgift för mig är att dämpa Lisa ibland, annars skulle hon träna hårt hela tiden.
Lisa Nordén tränar alla dagar i veckan (se schemat här nedan). Men hon brukar faktiskt ha ett träningsuppehåll 3–4 veckor inför varje säsong. Den här säsongen blev det dock bara en vecka.
–Då tog vi en vecka i Mexiko, jag och mamma, och bara drack paraplydrinkar, låg platt på rygg i solen och tog det lugnt, säger hon.
Klarade du verkligen att bara slappa i en hel vecka?
–Nej, det gick kanske inte riktigt, ha ha.
–Okej då, vi simmade i soluppgången varje morgon före frukost. Men det var bara omkring 500 meter. Sen blev det några pass på gymmet, men mest för att det var skönt att hålla i gång. Bara att slippa ett träningsprogram är avkoppling för mig.
Lisa Nordén hade skadeproblem under stora delar av säsongen, men gjorde en stark avslutning.
–Jo, 2011 gick från ett miserabelt år till ett fantastiskt i och med de sista tävlingarna. Det var väldigt viktigt att få det kvittot för min OS-satsning, berättar Lisa Nordén som kom fyra i världscupavslutningen i Peking innan hon vann i Los Angeles och i Dallas.
Dessutom blev det seger i Des Moines i Iowa som gav 151000 dollar, drygt en miljon kronor.
–Det är klart att det var fantastiskt. Det är ju inte direkt alla tävlingar som har sådana prispengar, berättar Lisa som ska vara i Canberra fram till april.
Har du stött på några djur här under träningen i Australien?
–När vi springer backintervaller brukar vi stöta på kängurur. Ibland står man öga mot öga med en två meter hög känguru. Då får man klappa i händerna och hoppas att den ska flytta på sig, berättar Lisa med ett leende.
–Det går ju inte att gå fram och klappa på dom heller för då kan du få en smocka eller en spark, det är de ju kända för.
Lisa Nordén tycker att hon har fått en mycket bra start på OS-säsongen.
–Jag har aldrig varit så bra tränad vid den här tiden på året så det känns väldigt lovande. Så jag tycker absolut att jag kan ha guld som målsättning i OS.
Vägen dit kan bli smärtsam, men det priset är Lisa beredd att betala.











