”Din son umgås i kretsar där fotbollsrelaterat våld förekommer. Vi är oroliga för honom.”
Carina hade svårt att ta till sig informationen i brevet från Polisen. Hon visste att Björn höll på Hammarby och att han gick på matcherna på Söderstadion, men att hennes 15-åring skulle vara ute och slåss i huligangäng –det kunde hon inte få in i sitt huvud.
Hon tog kontakt med den supporterpolis som undertecknat brevet och rekommenderades att ringa Ulric Jansson på Fotbollsalliansen – en paraplyorganisation som arbetar med Fryshuset och de tre Stockholmsklubbarna för att främja en positiv supporterkultur.
–Det börjar nästan alltid med att oroliga föräldrar ringer till oss för att få information. Många gånger räcker det så, säger Jansson.
Men det räckte inte i Björns fall. Föräldrarna förbjöd honom att gå på fotboll men han smet ändå till Söderstadion i hemlighet. Han hade dock inte räknat med att supporterpolisen skulle skicka sms till Carina där det stod att Björn hade setts vid arenan, med samma gäng.
Händelsen blev en vändpunkt.
–Vart jag än kom så hade någon koll på mig. Supporterpoliserna poppade ju upp från ingenstans och fältassistenter kände igen en överallt. Det gick inte att gömma sig, berättar Björn.
Vi möter Björn och hans mamma på ett kondis på Södermalm. Han är en helt vanlig tonåring med pigga ögon och ett artigt sätt. Han sitter och fingrar lite på sin mobil medan han lyssnar på samtalet och tänker efter innan han svarar på frågorna.
Han har gått med på att intervjuas eftersom hans mamma vill ge något tillbaka till de människor och organisationer som hjälpte henne när varken hon eller Björns pappa visste vad de skulle ta sig till. Björn, som inte är hans riktiga namn, vill dock vara anonym.
Ulric Jansson tog fram en handlingsplan för hur tonåringen skulle komma bort från våldet. Den gick ut på att han skulle få gå på fotboll igen –om han gick tillsammans med Ulric eller någon annan vuxen.
–Vi ville inte att Björn skulle sluta träna eller sluta gå på fotboll. Det finns inget att vinna på att ta bort de saker som killarna gillar i livet, säger Jansson som understryker att allt hängde på om Björn var villig att ändra sitt beteende.
–Om inte han ville förändra sitt sätt att tänka, och sluta vara ute och slåss, så spelade det ingen roll vad vi gjorde. Vi visade att hans tränare, folk på kampsportsklubben, och hans föräldrar samarbetade för att hjälpa honom, men själva jobbet har Björn gjort själv.
Jansson, som själv är en trogen bajare, förklarar att det är ett väldigt starkt ställningstagande att gå på fotboll tillsammans med honom eftersom supportrarna i klacken vet vem han är och vad han arbetar med.
Björn säger att det var pirrigt första gången han gick till Söderstadion med Jansson, men att det gick bra. Det var i maj och sedan dess har han fortsatt att följa handlingsplanen.
–Jag insåg mer och mer att man inte ska hålla på att slåss. Det jag tycker bäst om är att gå på fotboll och se och heja på Bajen. Det är roligare än att slåss för Bajen. Jag går hellre med Ulric eller någon annan vuxen på fotboll än att inte gå alls. Jag skiter i vad de andra tycker om det.
Förklara varför man går ut och slåss i grupp.
–Det är svårt att förklara. Det är en speciell känsla att vara med, en flockkänsla liksom. Och man slåss för Bajen. Sen är det inte så mycket saker man kan göra på fritiden om man inte håller på med någon idrott. Det finns till exempel inga lediga planer om man skulle vilja gå ut och spela fotboll en vardagskväll, säger Björn som kom i kontakt med Hammarbys babyfirma under en period då han hade svårt att koncentrera sig i skolan och på träningen.
Vad har du för relation i dag till kompisarna i Bajens Yngsta?
–Jag umgås fortfarande med dem. De har inga problem med att jag inte är med längre. De tycker att det är mitt beslut. Många säger själva att de inte vill hålla på hela livet.
Tror du att du hade slutat slåss utan påtryckningarna från din omgivning?
–Jag hade nog fortsatt. Kanske hade jag kommit på själv att jag skulle sluta, men inte lika snabbt. Och då hade det kanske varit svårare att ta sig ur det.
Björn lägger nu ner mycket kraft på träningen och ser fram emot när han får börja tävla i kampsport som 18-åring. Dessutom ska han testa rugby. Fotbollsalliansen och Hammarby Rugby har nämligen startat ett ungdomslag där killar som behöver hitta nya utmaningar ska slussas in.
–De har börjat träna nu så du kan nog småköra med dem när du vill, säger Ulric Jansson och vänder sig mot Björn. Han nickar.
–Jag har testat många bollsporter men inte fastnat för någon, fast rugby har jag alltid tyckt varit kul på gympan. Men det stora är att få spela på riktigt för Hammarby. Då ger man 110 procent i alla lägen.
Fotnot: Björn och Carina heter egentligen något annat.
”Det är en speciell känsla att vara med”
För mindre än ett år sedan slogs den då 15-årige Björn i Hammarbys namn. Men han har lyckats lägga våldet bakom sig tack vare ett stort stöd från omgivningen. Och kärleken till Bajen, den är starkare än någonsin.
Fler kommentarer 0
Firmor och babyfirmor
Fotbollssupportrar som brukar ställa till med oroligheter och bråk kring fotbollsmatcher kallas risksupportrar. Det finns flera risksupportergrupper med olika inriktning inom både Djurgården, Hammarby och AIK – från sådana som funnits med länge till nystartade så kallade babyfirmor.
Slagsmålen mellan risksupportrar ser ungefär likadana ut nu som de gjort under en lång tid. Det som framför allt har förändrats är att de allt oftare äger rum långt bort från fotbollsarenorna eller under dagar då det inte är match.
Babyfirmorna består av risksupportrar som är under 18 år och inte kommer in på krogarna där de äldre supportrarna brukar samlas. De slåss ofta för att bevisa vad de går för inför de äldre, och slagsmålen är i många fall grövre. Till exempel kan det förekomma vapen. De är ”inne” att slåss i grupp och att filma slagsmålen för att lägga ut på internet.
När polisen ingripit mot supportrar under 18 år skickar supporterpolisen ett brev till deras föräldrar och till socialtjänsten för att berätta vad som hänt.
Källa: Polisen.se
Fotbollsalliansen, som startades i januari 2006, driver flera projekt tillsammans med Fryshuset. De tre Stockholmsklubbarna samarbetar där för att främja en positiv supporterkultur, bland annat genom att hålla föredrag på skolor.
Parallellt jobbar även Djurgården och AIK utifrån sina egna sociala plattform, Djurgårdsandan och AIK-stilen. Något liknande håller på att växa fram inom Hammarby.
–Det är viktigt att det finns en klar avsändare när man pratar med supportrar som misskött sig. Många av de här killarna har djupt tragiska öden och de kostar samhället miljoner. Klubbarna har en möjlighet att nå fram till dem. Varje räddad kille är en enorm framgång ekonomiskt, socioekonomiskt och humanitärt sett, säger Ulric Jansson, projektledare för Fotbollsalliansen.
Läs mer om Fotbollsalliansens arbete under länken ”verksamheter” på Fryshusets hemsida (www.fryshuset.se).
Information om Djurgårdsandan och AIK-stilen hittas på klubbarnas hemsidor (www.dif.se/difandan och www.aik.se/fotboll/aikstilen/aikstilen.html).
För närmare inblick om supporterpolisens arbete i Stockholm, gå in på Polisens hemsida (www.polisen.se) och sök efter supporterpolisen.
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Du kan skriva max tre kommentarer per artikel. Läs reglerna i sin helhet
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se
