Vigo, 1998, 4-0 till Spanien.

München, 2006. 2-0 till Tyskland.

Madrid, 2007. 3-0 till Spanien.

Nu får vi lägga till Amsterdam, 2010, 4-1 till Holland.

Det är inte ofta som svenska landslag blir så avklädda, avslöjade och utspelade.

Men när VM-tvåorna vaknade till liv i EM-kvalgrupp E och satte fart blev det en blågul mardröm från början till slut.

4-1 (2-0) var inte bara en smäll som redan nu – efter tre matcher – gör att den svenska EM-drömmen känns långt borta. Åtminstone när det gäller att ta direktplatsen, gruppsegern, för att spela i Polen och Ukraina 2012.

Holland kommer inte tappa poäng mot de andra lagen i gruppen, och även om Sverige skulle få revansch på hemmaplan nästa blir det så gott som omöjligt att vinna gruppen, eftersom inbördes möten gäller om lagen hamnar på samma poäng.

Sverige får ställa in siktet på andraplatsen, och play-off-spel. Det är bara att inse detta redan nu.

Erik Hamrén ställde en offensiv startelva på benen med målsättningen att vinna, hålla i bollen och våga ha ett eget spel.

Det gick kort och gott åt helvete!

Holland var flera klasser bättre, även om Sverige tilläts komma upp i slutskedet och tröstmåla genom Andreas Granqvist.

Utskåpningen var inte bara tung för kvällen. Det ger också Erik Hamrén tvivel inför fortsättningen.

Ska han överge den fotboll som han vill att landslaget ska spela?

Är det bättre att vara mer cynisk i sådana här matcher, mer ”Lagerbäcksk” och sikta på att inte förlora i stället för att vinna?

Jag tycker att Hamrén ska fortsätta på den inslagna vägen – trots allt.

Det hade inte spelat någon roll den här kvällen hur han formerat laget.

Sverige var helt enkelt flera klasser sämre, på alla positioner.

Olof Mellbergs tuffhet saknades något enormt. De svenska spelarna verkade tagna av stundens allvar, antingen för fega eller överladdade och spända.

Holland spelade ut hela sitt register och visade att det inte bara var med hårt spel de slutade tvåa i VM i somras.

Jag varnade för att Oranje skulle blåsa Sverige av banan, och det var en stormvind som drog fram över den svenska backlinjen.

Andreas Granqvist kom helt snett in matchen och ytterbackarna blev uppsnurrade gång på gång. Daniel Majstorovic var en helt annan spelare utan Olof Mellberg vid sin sida.

Anders Svensson såg gammal och stel ut, Pontus Wernbloom kom aldrig in i duellerna. Sebastian Larsson och Johan Elmander var i fel zon, inte den gula som Hamrén efterlyste, utan i röd (Larsson) och grön (Elmander).

Ola Toivonen spelade upp sig och försökte åtminstone hålla i bollen, medan Zlatan Ibrahimovic inte förmådde att lyfta varken sig själv eller laget efter mardrömsstarten. Han var i stället mest frustrerad, det fick Mark van Bommel erfara i paus och John Heitinga i andra halvlek då Zlatan satte upp ett knä i ryggen vid sidan av spelet.

Värst av allt var det nybörjarmisstag som Behrang Safari gjorde då han kastade ett inkast rakt in i planen, ett hjärnsläpp som Sneijder – vem annars – snappade upp och passade fram Ibrahim Afellay som enkelt rullade in 2-0.

I andra halvlek lekte Holland innan de slog av på takten efter 4-0.