Även om det formella beslutet återstår pekar nu det allra mesta på att AIK kommer att finnas på Nationalarenan i Solna när Råsunda pulveriseras i ett moln av byggdamm efter nästa säsong.

Det är inte bara AIK-arna själva som är glada över att klubben tycks stanna kvar i Solna.

Den tunga suck av lättnad som steg upp från fotbollsförbundet vid Råsunda, från byggjätten Peabs huvudkontor på Bjärehalvön, och från Lars-Erik Salminens tjänsterum i det höga kommunhuset i Solna i morse kunde nästan höras över hela Stockholm.

Alla - i Salminens fall handlar det om skattebetalarna i Solna – är delägare i Nationalarenan och att de vann dragkampen om ”Gnaget”, åtminstone tillfälligt, gör att arenan kommer att locka publik vid åtminstone 15 till 20 evenemangsdagar varje år.

Det är alltid nåt, det är alltid en början.

Oavsett alla fagra löften om jättekonserter och evenemang behöver nya arenor ett jämt flöde av elitmatcher i fotboll för att gå runt.

Det ger pengar som kommer att behövas för att få snurr på bygget som inte bara skuggas av ett moln av mutmisstankar utan även en präktig nota på 2,8 miljarder kronor.

Jag hoppas att AIK tog sig igenom förhandlingarna med Nationalarenan med högt huvud, goda villkor, låg hyra och ett riktigt bra avtal. För tidigare har det verkat som att budet från Stockholmsarenan har varit svårt att matcha.

Oavsett är den störste vinnaren i den här affären just nu delägarna i Nationalarenan vid Råstasjön. För alternativet - att AIK skulle försvunnit ned till Globenområdet och den nya Stockholmsarenan- hade varit ett tungt slag för prestigeprojektet.

Frågan är bara hur länge ”Gnaget” stannar kvar vid Råstasjön. Drömmarna om att driva en egen arena i Sundbyberg där inkomstmöjligheterna blir ännu större lever kvar - även om det är mycket långt till att de blir verklighet.