Erik Hamrén visade precis det mod som jag önskade i laguttagningen. Det är tydligt att han redan i sin första tävlingsmatch ville sätta sin prägel på laget och satsa på den nya generationen.

Pang-boom-boom och in med fyra spelare direkt från fjolåret U21-lag: Mikael Lustig, Pontus Wernbloom, Ola Toivonen och Emir Bajrami.

Sidsteppningen av Kim Källström måste ha svidit ordentligt för Lyon-proffset som ändå kom in efter drygt en halvtimme då Anders Svensson haltade av.

Det var starten på rena rama byteskarusellen för Sverige.

I paus tvingades Andreas Isaksson stanna kvar i omklädningsrummet med sträckt ljumske, och Johan Wiland ersatte i målet.

Bytet några minuter senare kom att bli avgörande. Johan Elmander skallade ihop med Zsolt Laczkó, såg dimmig ut i ögonen och fick inte fortsätta för det svenska medicinska teamet.

Sebastian Larsson tog Elmanders plats på högerkanten, och det var just Larsson som med ett perfekt inlägg serverade Pontus Wernbloom till 1-0.

Just Larsson och Wernbloom tog över alltmer på mittfältet: Larsson med sina precisa inlägg och crosspassningar och Wernbloom med uppoffrande spel och viktiga brytningar.

När Wernbloom gjorde sitt andra mål på Kim Källströms hörna var saken klar. Sedan handlade det mest om att hålla bollen inom laget, inte släppa till något bakåt och fortsätta visa upp det tekniska kortpassningsspelet.

Det nya svenska landslaget är roligt, offensivt, lovande men långt ifrån färdigt. Bländande kombinationer, framför allt i första halvlek, varvades med en del slarv i uppspelen från backlinjen. Hade de ungerska kontringarna förvaltats bättre kunde det ha blivit ett tungt baklängesmål.

Vid sidan av tvåmålsskytten Wernbloom var Zlatan Ibrahimovic den stora förgrundsfiguren. Han var lysande i första halvlek med sina framspelningar, skarvningar och sin vilja att hela tiden vara delaktig i spelet.

Och klacktunneln i andra halvlek var så läcker att till och med ungrarna på bänken log.

Att Zlatan spelar på en annan nivå än alla andra visste vi redan. Det som gladde mest – precis som i genrepet mot Skottland – var hans engagemang, hans långa löpningar och den positiva attityd han utstrålade.

Det enda som saknades var ett mål från hans magiska fötter. Han hade två ypperliga chanser, men missade båda.

Zlatans ja tack till landslagsspel igen är oerhört betydelsefull för Erik Hamréns trupp. Det syns dels hur roligt han tycker det är med den offensiva spelidén – där han själv skapat sig mer eller mindre en fri roll – och dessutom hur revanschsugen han är efter flytten från Barcelona till Milan.

Han drar också med sig de nya, de unga, på ett härligt sätt. Mikael Lustig, exempelvis, var klockren på högerbacksplatsen

Kvalet mot EM 2012 kunde inte ha börjat bättre. Tre poäng var det viktigaste. Det fina spelet en skön bonus.