Hade CNN sträckt fram en mikrofon i den sollentunska natten hade Lagerbäck säkert kliat sig i skägget och förklarat att det var en ”minor incident” på samma sätt som han gjorde när Ljungberg och Mellberg rök ihop i Japan.
Lagerbäck är cool. Det har jag aldrig vänt mig mot. Hans uttryckslösa min lutad mot kuren som väntade han på en buss när domaren blåste av gastkramningen mot Argentina i Miyagi 2002 var en studie i nervkyla.
Det är hans oförmåga att utveckla det offensiva spelet som är huvudskälet till mitt missnöje.

I förlängningen handlar den nattliga missnöjesyttringen om att Lars-Åke Lagrell inte tagit sitt ansvar som ordförande i Svenska Fotbollförbundet.
Han har genom att tiga still och bara räknat pengar legitimerat det styre som fört svensk
fotboll in i en återvändsgränd.
Lagerbäck har med både Tommy Söderberg och Roland Andersson bredvid sig alltför många gånger valt det defensiva alternativet före det offensiva i sina uttagningar för att talet om individuell färdighet ska låta trovärdigt.

Lirare som Pär Zetterberg och Sharbel Touma, båda firade proffs på kontinenten, fick aldrig chansen att visa vad de kan i blågult.
Kennedy Bakircioglü, med en stark säsong som spelförare i Twente bakom sig, fick inte ens tio minuter senast mot Tyskland, medan Niclas Alexandersson, 35, naturligtvis gnuggade vidare. Vad är det för utveckling? Det som jag dock tror fått fansen att (över)reagera är Lagerbäcks upprepade förnekelser. Måttet var rågat. Kunden har aldrig fel.
0-0 mot Trinidad och Tobago och två raka insatser mot Tyskland måste beskrivas som underkända. Det vägrade Lagerbäck.
I det fallet har han inte lärt sig ett dugg sedan Sverige och Turkiet bjöd på EM-fotbollens mållösa bottennapp i Eindhoven 2000. Ändå har han fått sitta kvar i orubbat
bo. Minns att Hollands dåvarande tränare, Frank Rijkaard, tackade för sig efter att hans lag åkt ut på straffar mot Italien.
- Jag har fått min chans, summerade Rijkaard sina två år som förbundskapten.

Fotbollsintresserade svenskar, som lägger stora pengar på att följa landslaget, är inte lättlurade. De känner igen en dålig insats.
Det gjorde redan den initierade östgöte (jo, jag minns vem du är) som sprang in på planen mot Costa Rica 1990 och skällde ut Olle Nordins underpresterande lag.
Den gången plockade Lagrell fram yxan sedan till och med förbundspersonalen vänt Nordin ryggen. Den opinionen kan inte ordföranden/landshövdingen luta sig mot i dag. Lagerbäck är en produkt av det förbund som de 15 senaste åren vuxit sig väldigt stort. En lojal tjänsteman i mängden.
Bristen på nytänkande låg också bakom att Lagrell tidigt lovade Tommy Söderberg att få återgå till U 21-landslaget. Hade så skett även om Torbjörn Nilsson vunnit ett mästerskap?