Nordisk kombination är knappast någon het sport. Erik Eghammar värmer sig vid brasan mellan hoppen.
Den nordiska kombinationen, backhoppning och längdskidåkning i samma tävling, har 5 000-åriga anor.
I Sverige är blickarna inte riktade 5 000 år bakåt, utan åtta eller möjligtvis tolv år framåt.
– Vi satsar hårt på backhoppningen, vi har ju givit den tysk tränarkompetens (Wolfgang Hartmann, se SvD:s OS-nedräkningsserie om backhoppningen den 7 januari) och kan vi få backhoppningen att växa så kan vi kanske också få klubbarna att expandera sin verksamhet ut till den nordiska kombinationen, säger Anders Bergström, chef för sektionen backhoppning/nordisk kombination inom Svenska skidförbundet.
Det är 50 år sedan en svensk senast tog en medalj i nordisk kombination. Bengt Eriksson blev tvåa efter norrmannen Sverre Stenersen i Cortina d‘Ampezzo 1956.
När vinter-OS nu återvänder till Italien är det garanterat svenskfritt. För i dag är den nordiska kombinationen, hopp i 90-metersbacken och skidåkning över 15 kilometer respektive hopp och 7,5 kilometer i sprintdisciplinen, plus en lagtävling, praktiskt taget utrotad i Sverige.
– Vi har inga seniorer som tävlar i nordisk kombination. Det vi kan göra är att bygga en struktur från backhoppningen och sedan ta den vidare till nordisk kombination. Men vi har ingen plan för de närmaste åren, säger Anders Bergström.
En plan har däremot Pietro Nilsson i Sollentuna skidklubb, strax norr om Stockholm. Han brinner för backhoppningen och ser möjligheterna att expandera sporten också till den nordiska kombinationen.
Han har faktiskt redan börjat jobbet.
– Vi har fyra unga backhoppare här i Sollentuna som vi försöker intressera också för nordisk kombination. Klubbens satsning ligger på backhoppning. Självklart är det enklare att ta backhopparvägen till den nordiska kombinationen än tvärtom, så vi hoppas att vi kan bygga ut verksamheten. Våra ungdomar har också fått inlines, rullskidor och två par skatingskidor, ett par för tävling och ett par för träning i dålig terräng. Problemet är just att få fram utrustning. Alla bidrag vi får genom (RF-programmet) Handslaget går till utrustningen, säger Pietro Nilsson.
Intresset får klubben däremot gratis.
– Vi försöker bland annat komma ut i skolorna för att informera om vår verksamhet. Ett av de stora problemen för den nordiska kombinationen och för backhoppningen är just att sporten inte syns i media. Syns vi så kommer intresset, det är jag övertygad om.
Sollentunahopparnas verksamhet är ett levande bevis på det Pietro Nilsson säger:
– Vi hade besök av lokal-tv i klubben, och via det programmet fick vi kontakt med intresserade ungdomar. Fyra tränar kontinuerligt nu och åtminstone två av dem kommer att ställa upp i ungdoms-SM i Sysslebäck den 19–20 februari, säger Pietro Nilsson.
Så lägg namnen Erik Elghammar, David Nilsson, Theodor Fryklöv-Lindén och Simon Eriksson på minnet och kom ihåg var ni såg dem först – den kvartetten utgör just nu basen i en svensk framtidssatsning på nordisk kombination.
I USM avgörs backhoppningen i en 50-metersbacke, och för Sollentunaungdomarna innebär det se och lära i en större backe. I Sollentuna medger backarna – jodå, klubben har tre – hopp på tolv, 22 respektive 35 meter.
– Det är ett annat problem, bristen på backar. Vi har ju nästan inga backar kvar i Sverige. Det borde vara lag på en backe på varje svensk ort, menar Nilsson.
Tills dess, eller tills eldsjälar som Pietro Nilsson fått fram sitt budskap och sin gärning ordentligt, lär den nordiska kombinationen vara fortsatt anonym i Sverige.
