Han är fotbollsvärldens mest blixtrande lille diamant och ibland när jag ser honom spela fotboll sitter jag bara och ler.

För det är obegripligt hur någon kan vara så skicklig, få det allra svåraste att se så lätt ut, vara så utomjordiskt bra som El Messias.

Den förmågan – att förvandla andra världsstjärnor till statister och komplementspelare – har ytterst få haft. Där finns Zidane, där finns Maradona, Cruyff, Pelé och Platini.

Och där finns sen några år tillbaka Lionel Andrés Messi, född i Rosario, 169 centimeter lång och 24 år gammal och med ett spelsinne som kan få en trädstam att se ut som en medspelare.

Han leder världens överlägset bästa lag, Barcelona, och i den elvan är han överlägset bäst och spelar nästan mest av alla.

Statistiken säger allt om Messi: på de senaste tre säsongerna har han spelat 134 matcher i Barca. Och gjort 129 mål.

Det är som att han kommer från en annan planet.

När Barcelona körde över Manchester United i Champions Leaguefinalen på Wembley i våras var det knappt spännande: 3–1 stod det på ljustavlan när allt var över och de siffrorna mer smickrande för United än för Barça. De hade 15–2 i skott och Argentinas största nationaltillgång var stekhet. Bäst när det gällde som mest.

Leo Messi har börjat samla tunga troféer ungefär som andra samlar elektroniska kompisar på Facebook

Ola Billger

Det ruggiga med lille Leo Messi är att han bara blir bättre och bättre. Fotbollsvärlden är full av lysande stjärnor – Xavi, Iniesta, Silva, Rooney, Ronaldo – men under 2011 var det faktiskt som att avståndet mellan supernovan och alla småstjärnorna bara ökade.

Alla andra fotbollspelare hamnar i skuggan av Barcelonas kung, och är du överlägset bäst i den överlägset största sporten toppar du också SvD:s lista på 2011 års största internationella stjärnor. Konkurrensen inom fotbollen är mördande.

Leo Messi har alla förutsättningar att bli världens störste spelare någonsin; större än Pelé och större än Maradona. Ingen av dem spelade i världens bästa klubblag, medan Leo Messi har börjat samla på tunga troféer ungefär som andra samlar elektroniska kompisar på Facebook.

Men för att nå fram till de bägge måste han också vinna VM med sitt Argentina. Skulle han tysta Maracanastadion vid VM- finalen i Rio om två år är han där.

Det är förstås småknepigt – men väldigt roligt – att peta ihop en sån här lista. Det är en blandning av framgångar och stjärnstatus som gör att du kommer in på den här listan men tvåa, tätt, tätt efter Argentinas trollkarl kommer jämngamle Novak Djokovic.

Tre Grand Slam-titlar, Australiska, US Open och framförallt Wimbledon samma år och en segersvit på 41 raka är häftigt.

Men ännu häftigare är att han haft lekstuga med Rafael Nadal hela året, spanjoren som nästan varit omöjlig att slå och som avsatte historiens störste spelare, Roger Federer från tronen. Kanske har Djokovic inlett en ny tennisera.

Världens snabbaste man är trea. Usain Bolt slängde bort ett guld med en tjuvstart men efter VM-historiens största antiklimax lekte han hem 200 meter och inom sin sport är Bolt ännu mer överlägsen än Messi.

Jamaicanen är friidrott, på gott och på ont, och i sommar tar han tre OS-guld till.

En enda nordisk idrottare finns med: Norges Marit Björgen är fyra. Inte ens Petter Northug dominerar sin sport på samma sätt som hon vinterdrottningen: fyra guld och ett silver skrapade hon ihop i Holmenkollen i vintras.

Få stjärnor är lika synliga som femman på listan, Real Madrids och Portugals Cristiano Ronaldo. Världens dyraste fotbollspelare och Messis evige rival vann både Guldskon och spanska skytteligan i Real Madrid och har ett målsnitt som är ännu bättre än Messis: 111 mål på 112 matcher i Real.

Den här tiden på året fylls sportvärlden av såna här listor. Internationella sportjournalistförbundet AIPS listor toppas av Novak Djokovic och Marit Björgen. Ett av de allra tyngsta internationella priserna är Laureus Sports Awards, där SvD är med och nominerar kandidaterna.

I år delas det ut i början av februari, i London, och där finns inte Björgen med bland de fem nominerade på damsidan. Däremot gör förstås Messi, Bolt och Djokovic upp om titeln på herrsidan.

Det går inte att göra en lista utan Roger Federer än så länge. Den levande legenden avslutade tennisåret med att krossa allt motstånd i ATP-slutspelet i London och även om han inte är lika bra som tidigare är han sexa på min lista.

Näst högst upp bland kvinnorna kommer golfens Yani Tseng på sjunde plats.

Taiwanesiskan är bara 22, men har redan samlat på sig fem majortitlar, två av dem under 2011, och toppar världsrankingen överlägset. Fortsätter hon i den här takten är hon snart förbi Annika Sörenstam. Tyvärr är hon sorgligt anonym.

Åtta är den alpina världens drottning, Lindsey Vonn som öppnade vintern med fem världscupsegrar och nia en annan fartmästare, Tysklands F1-kung Sebastian Vettel som vann elva (!) lopp i år.

Tennisens världsetta Caroline Wozniacki, basketens LeBron James, skidkungen Petter Northug, och friidrottens Sally Pearson och Blanka Vlasic och hockeyns Sidney Crosby får inte plats i år.

Jamaikas Yohan Blake, fyllde 22 på annandag jul, och vann finalen på 100 m i Daegu när Bolt gjorde bort sig. Men framför allt sprang han 200 m i Bryssel i september på overkligt snabba 19,26 – en kapning med en över en halv sekund av sitt personliga rekord. Det räcker för en tionde plats på årets lista.