Damfotbollen har gått en lång väg sedan starten i småländska Öxabäck i slutet av 1960-talet och fram till publiksuccén i Tyskland i sommar. Och de senaste 20 åren, sedan det första VM-slutspelet 1991, har framstegen på landslagsnivå varit sensationella: 1991 kvalade 45 lag till Tyskland försökte 122 landslag få plats. Det finns över fyra miljoner licensierade kvinnliga spelare idag.

– Det har blivit en explosion av länder med damverksamhet de senaste åren och det är ganska häftigt att se den här utvecklingen, säger landslagschefen Marika Domanski Lyfors.

Även om toppnationerna är ungefär de samma som för tio år sedan blir konkurrensen allt hårdare. Och den här utvecklingen kommer att fortsätta, menar fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell:

– Damfotbollen kommer att fortsätta att växa dramatiskt. Om tio år kommer nästan 200 länder att ha damlandslag, det är jag övertygad om, säger han.

Fifa förtjänar beröm för att man lagt ned resurser på damfotbollen, menar Lars-Åke Lagrell, inte minst den hårt kritiserade Fifa-president Sepp Blatter:

– Den här utvecklingen hade inte skett om inte Fifa satsat pengar. Blatter har fått mycket stryk, men det är faktiskt få som drivit på så mycket för damfotbollen som han.

Men trots succén i Tyskland, och trots de stora förhoppningarna är vägen till bättre jämställdhet inom den internationella fotbollen fortfarande lång. Bara hälften av Fifas medlemsländer har damlandslag som är så aktiva att de både kvalar till VM och spelar tillräckligt mycket matcher för att ha en officiell ranking.

Och nästan var sjätte förbund i Fifa, 36 av 208, har fortfarande inte ens något damlandslag alls.

Det visar en genomgång som SvD har gjort inför VM.

De kontinenter där bristerna är störst är Afrika och Asien. I Afrika saknar 17 av länderna damlandslag helt.

Och i Asien ställde bara en tredjedel av länderna upp i damernas VM-kval.

– Det är svårt i en del afrikanska länder av logistiska skäl, men där och i arabländerna finns en stor potential och där kommer Fifa också att satsa, säger Marika Domanski Lyfors.

Det svarta fåret i Fifa-familjen är Saudiarabien. Där är jämställdheten långt borta: kvinnor får inte köra bil, knappt titta på fotboll och ännu mindre utöva sporten.

– Det är lite tyngre för damfotbollen att få fäste i en del av de muslimska länderna, men jag är säker på att det är temporärt. Men Saudiarabien har inte kommit någon vart och jag tror nog att det är det land där utvecklingen kommer att ta längst tid. Jag tror inte att de har något damlandslag om tio år heller, säger Lars-Åke Lagrell.