Spanien var en besvikelse i öppningsmatchen. Även om spelarna sade att de inte underskattade Schweiz, både inför och efter förlusten (0–1), så kändes det så.

Det var som om europamästarna – de heliga budbärarna av Det Vackra Spelet – trodde att de bara behövde dyka upp för att sedan tiqui-taca sig igenom hela gruppspelet, ja ända till finalen.

För hård sågning?

Ja, kanske. Men jag hade velat se lite mer jävlar anamma hos spelarna, inte minst när de låg under på slutet. Och när jag hör att Xavi efteråt beklagade sig över Schweiz skamliga sätt att spela fotboll och jämfört det med Inters i Champions League-semifinalen blir jag bara trött.

Jag är övertygad om att Spaniens fans hellre ser sitt lag vinna fult än förlora vackert i VM.

Förbundskaptenen Vicente del Bosque har ifrågasatts för de byten han gjorde. Och var det verkligen rätt att sätta in den djupledsspringande Fernando Torres, som tydligt inte hade hittat vare sig tajmning eller touch efter skadan? Boxspelaren Fernando Llorente hade varit ett betydligt bättre val i jakten på kvitteringsmål.

Beslutet att spela med både Xabi Alonso och Sergio Busquets mot ett så defensivt lag som Schweiz var också konstigt. Jag hade hellre sett den målfarlige Cesc Fàbregas och flyttat ner Xavi lite i banan. Kanske är det vad vi får se mot Honduras, som också är fysiska starka, ikväll

Spanien kommer förstås inte ändra sitt vägvinnande sätt att spela. Och det ska de inte göra heller. Det måste bara genomföras i högre tempo, med mer rörelse och bättre skärpa i avsluten.

Del Bosque, som såg om premiärmatchen tre gånger, bannade inte spelarna utan var väldigt positiv och försökte stärka deras självförtroende.

– Vinner vi sex matcher i rad blir vi världsmästare.

Jag hoppas att Fernando Torres spelar från start mot Honduras – men inte den Fernando Torres som byttes in i Durban.

Det var tydligt att allt inte stod rätt till med Liverpoolanfallaren. Han hade hängt med huvudet ända sedan ankomsten till Sydafrika. Skadan gjorde förstås sitt men även efter att den läkt, och han har kunnat träna för fullt, var han en skugga av sitt forna jag. Han förstod antagligen att han skulle få inleda mästerskapet på bänken och kunde inte dölja sitt missnöje.

Men de senaste dagarna något hänt.

Torres har varit på ett strålande humör och sett vass ut på träningarna. Så jag säger: In med den riktige Fernando Torres!

Förlusten mot Schweiz kan ha varit det bästa som hänt Spanien.

Nu när spelarna är tillbaka på jorden kan de starta om på nytt – och börja med att krossa Honduras.