Miran Burgic är en av fyra allsvenska spelare som kan komma att delta i fotbolls-VM som inleds den 10 juni.

Den 25-årige anfallaren var lite av en överraskning i den 30-mannatrupp som Sloveniens förbundskapten tog ut eftersom han hade fått snålt med speltid i AIK och totalt bara gjort fem landskamper.

Men imorgon åker Burgic till Maribor för det förberedande träningslägret och han har då några dagar på sig att övertyga Matjaz Kek om att han inte ska tillhöra de sju spelare som plockas bort före avfärden till Sydafrika.

Hur stort var det för ”lilla” Slovenien att ta sig till VM?

–Jättestort. Vi är inte Spanien eller Frankrike, att vi tar oss till stora mästerskap händer inte så ofta. En av landslagsspelarna, Milivoje Novakovic, fick problem efter att vi hade kvalat in. Hans klubb Köln hade skickat ner ett plan för att flyga hem honom direkt efter matchen men han stannade och firade istället. Då tog de från honom kaptensbältet.

Att bli en av de 23 utvalda som möter Algeriet, USA och England vore förstås en höjdpunkt i karriären för Burgic.

–Det blir inte större än så. VM spelas bara vart fjärde år och det här är antagligen den enda chans jag får. Det vore fint att efter karriären kunna säga att man spelat i ett VM.

Burgic har haft stora skadeproblem sedan han kom till AIK i juli 2006 från slovenska ND Gorica. Framför allt är det högerknäet som spökat.

2007 trasade han sönder korsbandet och i början av 2009 tvingades han till tre meniskoperationer på fem månader.

När han väl kom tillbaka gick AIK som tåget mot SM-guld och konkurrensen från Iván Óbolo och Flávio höll honom på bänken. Burgic, vars kontrakt med AIK löper ut 7 juni, inledde även årets allsvenska som avbytare men har den senaste månaden spelat regelbundet.

Hur ser konkurrensen ut i landslaget?

–Den är tuff. De andra anfallarna spelar i bättre klubbar än AIK. Om jag hade spelat från start hela säsongen och gjort många mål hade mina chanser ökat. Jag var ju med i landslaget i november, före två av de andra anfallarna, men laget gjorde bra ifrån sig och tog sig till VM utan mig. Men hoppet är det sista som överger en.