Många är favoriter i OS.

Några är storfavoriter.

Ett fåtal är gjutna segrare.

Ida-Theres Nerell får ursäkta, men japanskan Saori Yoshida känns närmast omöjlig att rubba i brottningens 55-kilosklass. Yoshida har radat upp segrar på mattan, och förlorat bara en enda internationell match, för ett och ett halvt år sedan, i världscupen mot relativt dåligt meriterade amerikanskan Marcie Van Dusen.

Förlusten kom efter 120 raka segrar och till slut vann hon cup-titeln ändå.

Men förlusten förändrade mycket.

– Jag gjorde misstaget att tro att jag var oslagbar, att jag skulle vinna enkelt och att jag inte behövde ta i. Det misstaget gör jag aldrig om, säger Saori Yoshida. Den närmaste tiden efter missen i World Cup dök den upp i mitt huvud hela tiden, men nu har jag tränat så bra att den är borta. Jag tänker inte längre på den. Jag åker till Peking för att vinna, inget annat gäller.

Fattas bara annat. Saori Yoshida har ett strålande mästerskapsfacit: bara guldmedaljer i allt hon ställt upp i.

26-åriga Saori Yoshida började med brottning redan som tre-åring, tränad av pappan som var japansk mästare. Nu tränas hon av gamle mästerbrottaren Kazuhito Sakae, som prisar Yoshidas inställning som en välgärning för hela det japanska OS-laget.

Laget är Saori Yoshidas träningskompisar, ett japanskt ”fabulous four” som gått fram som slåttermaskiner i de internationella mästerskapen. I OS i Atén blev det guld för Yoshida och Kaori Icho (63 kg), silver för Chiharu Icho (48 kg) och brons för Kyoko Hamaguchi (72 kg).

– När Saori förlorade den matchen i World Cup, ändrade hon inställning, och drog med sig hela laget. Alla vet nu att även den starkaste kan förlora. Så tjejerna tränar hårdare nu, och de är mycket mer noggranna när de studerar in motståndet, säger Kazuhito Sakae.

Svenska OS-hoppet Ida-Theres Nerell har mött Saori Yoshida tre gånger. Och förlorat alla. I VM senast (i georgiska Baku i september förra året) möttes de i finalen, och den öppenhjärtiga Ida-Theres gav före finalen ord åt vad alla i det det svenska lägret tänkte, om än för sig själva: ”den där jävla japanskan”, i betydelsen ”den där omöjliga brottaren”.

Hon hade fog för sitt utbrott. Ida-Theres var med i första perioden, men sedan kom Yoshida igång och när matchen var slut hade hon vunnit med 7–0.

Mycket talar för att det kan bli ett nytt finalmöte mellan de två, i Peking. Den attackvänliga, ibland nästan showbrottande Yoshida mot den kalla och beräknande Nerell.

Hur det går?

Tja, allt är naturligtvis möjligt. Inte minst har Marcie Van Dusen bevisat det.