Ungdomar som börjat drömma om att bli en ny Linnea Torstenson eller Dalibor Doder kan tvingas tänka om.

– Det finns ingen plats som det ser ut nu, säger Evert Berglund.

Beskedet att idrottsnämnden i Stockholm beslutat att dra ner på föreningsstödet med 25 procent har fått det att mullra i klubbleden. Handbollen i Stockholm känner sig motarbetad.

De kräver ökad satsning – inte nedskärningar.

Tillsammans med innebandyn och basketen driver de ett projekt där kravet är sju nya fullstora hallar för att verksamheten ska kunna bedrivas.

– Klubbarna kan inte ta in fler ungdomar om de inte har någonstans att vara. Det saknas hallar och de som finns underhålls inte, säger Evert Berglund.

Förbundet har tagit fram jämförande siffror för landets tre största städer.

• I Göteborg går det 2000 barn och ungdomar per fullstor idrottshall.

• I Malmö är den siffran 2800.

• I Stockholm trängs 4500 ungdomar per hall.

Jämförelsen visar att ungdomar i åldern 10–20 år får en timmes träningstid i veckan i Stockholms stad. I Göteborg kan motsvarande handbollstalang få ägna sig åt sin favoritsport minst fyra timmar i veckan.

– Det är naturligtvis ohållbart, säger Evert Berglund, som basar för landets största handbollsdistrikt. – i Stockholm finns flest lag och spelare i Sverige.

Idrottsborgarrådet Regina Kevius uttalande om att föreningarna har möjlighet att skaffa extern finansiering och att det är lätt att luta sig tillbaka och bara ta emot kommunala medel har väckt ont blod.

– Det ideella ledarskapet ger ett stort bidrag till samhället. Två av tre pojkar och varannan flicka i åldrarna 7–15 år är med i en eller flera idrottsföreningar. Skulle de ersättas med vad en fritidsledare tjänar inklusive sociala avgifter skulle det kosta cirka 20 miljarder kronor om året.

Stockholmshandbollen tänker fortsätta att kämpa.

– Vi har ett bra samarbete med andra idrotter som också behöver nya hallar för sin verksamhet. Vi måste försöka att informera och påverka politikerna så gott vi kan. Den form av kortsiktigt tänkande som demonstrerats nu är skrämmande.

– Jag tänker inte på elitverksamheten, den brukar alltid kunna klara sig. Men vad det blir för konsekvenser när nedragningarna berör barn- och ungdomsverksamheten vet ingen, säger Evert Berglund.