Kim Hye Song och Elena Saveljeva möttes i den första olympiska damboxningsmatchen.
Foto: PATRICK SEMANSKY/AP
När Rysslands Jelena Salijeva och Hye Song Kim från Nordkorea mötte varandra i den olympiska boxningsringen var det en historisk match: premiär för kvinnlig boxning i OS.
25 länder är representerade. 114 boxare ställde upp i kvalen.
Men det allra mest givna landet i pugilistiska sammanhang saknas: Kuba.
Kuba, som tog åtta boxningsmedaljer i Peking för fyra år sedan, är i konkurrens med främst Ukraina, Azerbadjan och Uzbekistan, världens främsta boxningsnation på herrsidan. Av Kubas totalt 67 olympiska guldmedaljer har landets boxare vunnit 32, nära hälften. Åtta kubanska herrar boxar OS i London.
Men inte en enda kvinna.
Beslutet att öppna tre olympiska viktklasser för kvinnliga boxare kom efter ett långt lobbyingarbete av de båda tidigare svenska förbundsbasarna Björn Rosengren och Bettan Andersson. 2009, när internationella olympiska kommittén, IOK, formellt fattade beslutet, hade det kubanska förbundet redan sin uppfattning klar:
– Boxning är olämpligt för kvinnor. Vi har inte för avsikt att delta i några internationella tävlingar för kvinnor, sade den kubanske idrottsbasen Jose Barrientos.
Förbundstränaren Pedro Roque bidrog med sin bestämda åsikt:
– Kubanska kvinnor ska vara vackra, och inte ta emot slag runt huvudet.
Tjejboxningspionjären Bettan Andersson tycker att den kubanska inställningen är både beklaglig och förvånande:
– Den hänger inte ihop med Kubas övriga syn på jämställdhet i samhället. Det är också förvånande att Kuba inte tog steget att införa damboxning när det blev en OS-gren. Andra länder där damboxningen inte fanns, gjorde det när sporten fick OS-status, säger Bettan Andersson.
Boxning är den enda kraft- och kampsport som är stängd för kubanska kvinnor. I judo, taekwondo, brottning och tyngdlyftning representeras Kuba i OS av nio kvinnor.
MISSA INTE: Följ OS direkt med London live
