Det dröjde till matchens sista bollkontakt innan Ungern kunde spetsa sitt bollrullande.

Mot ett vassare anfall hade Sverige fått problem. Det roligaste med 2-1-segern var ändå att en färsk blågul spelare äntligen slog igenom.

Förresten är det tveksamt om man längre kan kalla en 24-åring ung i den globala fotbollsvärlden. Vad är då Spaniens Fabregas och Argentinas Messi?

Men det internationella genombrottet var efterlängtat. På rak arm kan jag inte nämna något annat liknande stjärnskott än Christian Wilhelmsson, som spelade in sig i nationselvan på våren före VM i Portugal 2004.

Samuel Holmén riskerade att bli ännu en av de talanger som i Sverige tycks ha så svårt att ömsa skinn och etablerade sig bland de breda gossarna.

Tidigt i Elfsborg såg han ut som en given A-landslagsman, men för varje säsong har hans stjärna falnat. För ett år sedan såg han ut som en pojklagsspelare när Elfsborg blev avklätt av Valencia i Champions League-kvalet.

Men i kväll fick Samuel betalt för sitt gedigna fotbollskunnande; det som gjorde att han bekvämt kunde kasta sig in i den ovana kantrollen. Samuel visade tidigt att han ville framåt på sin vänsterflank. Vid 2-0-målet gav han också prov på sin tvåfotade färdighet när han drev inåt i banan och avslutade distinkt med högerfoten.

Jag som gått rätt hårt åt förbundskaptenen på sistone måste berömma Lagerbäck för att han vågade satsa på Bröndbyspelaren.

Inte bara Samuel ville framåt. Henrik Larssons stod ut som lagets klart bäste spelare i första halvlek. ”Henke” var hela tiden på hugget med sina (nick)skarvar. Samtidigt blev det bara farligt när Sverige kastade fram folk i ett slags intensiva power play-situationer som i ishockey. De genomtänkte anfallen var få.

Ungrarna var desto bekvämare med bollen. Via små trianglar broderade man sig fram. Snyggt för ögat, men inte så effektivt alla gånger.

Jag hade gärna sett en spelare som deras nummer 10, Tamás Hajnal, i tröja. Flink och teknisk, alltid sökande en lagkamrat med ett öppnande pass.

Daniel Andersson hade tur som inte varnades efter två tröjdragningar på en bortflyende Hajnal.

Men eftersom Ungern saknade spets kunde Daniel Majstorovic dirigera sitt försvar ganska lugnt, inte minst genom sitt majestätiska huvudspel. Bara en gång i första halvlek uppstod den förrädiska luckan där en vänsterback normalt täcker, men gästerna var lika uddlösa då som under ordinarie speltid.

Desto vassare var Kim Källströms 1-0-nick, påpassligt framspelad av Henrik Larsson. Det var nog tur att Sverige bröt dödläget tio minuter in i andra halvlek. 0-0-spöket hade börjat torna upp sig i den regniga kvällen.

Det är lätt att glömma bort att Sverige saknade många spelare. Anders Svensson, Tobias Linderoth, Christian Wilhelmsson och Johan Elmander representerar tillsammans 261 landskamper. Lägg till långtidsskadade Erik Edman (55 landskamper).

Segern ger arbetsro inför nästa hemmamatch, mot Portugal den 10 oktober. Mötet har lite av samma karaktär som när vi mötte Spanien i EM-kvalet för två år sedan.

Zlatan Ibrahimovic var inte med i den 2-0-segern. Johan Elmander och Marcus Allbäck banade istället väg på topp. Inte heller i dag fungerade samarbetet mellan Zlatan och Henrik Larsson särskilt väl.

Det spär på spekulationerna om att löpvilliga anfallare som Johan Elmander och Markus Rosenberg bättre passar in i den svenska modellen.

För även om vi bytt spelsystem krävs det hårt arbete av forwards för att chanserna ska komma, något som Zlatan inte bidrog med.

Den dagen, den sorgen. I natt kan Lars Lagerbäck dra en lättnades suck. Men inte vågar han spela med trebackslinje mot Portugal?