Duon, som kamperat ihop sedan 2001, har dominerat sandstrandsturneringarna de senaste åren. Den långa och impulsiva Walsh och den kortare och mer eftertänksamma Misty May kompletterar varandra perfekt. I fjol vann paret sin tredje raka VM-titel - något som inget annat lag på vare sig herr- eller damsidan tidigare klarat.

När fjolårssäsongen var över toppade också snart 31-åriga May-Treanor - som var med redan i Sydney 2000 i par med Holly McPeak - inkomstligan bland beachvolleyspelarna. Så långt under karriären hade hon redan tjänat nära 10 miljoner kronor i inspelade prispengar.

– Det är klart att det är tufft att försöka hålla samma höga nivå som vi gjort de senaste åren. Men det är också det som driver oss att fortsätta träna och utvecklas. Erfarenheten har lärt oss hur vi ska träna och tänka för att fungera som bäst, säger May-Treanor i en intervju för China Daily.

Både Walsh och May är uppväxta i genuina idrottsmiljöer. Bland annat var Mistys pappa ”Butch” var med i det amerikanska volleybollag som tog en sjundeplats i Mexico-OS 1968 och kusinen Taylor Dent spelade OS-tennis i Aten för fyra år sedan. Mamma Barbara var en duktig tennisspelare men avled i cancer bara någon vecka innan Misty tog sin examen på Long Beach State. May-Treanor har nu mammans initialer tatuerade på axeln - och efter guldet i Aten lät hon också sprida en del av mammans aska på tävlingsarenan.

Kerri Walsh mamma och två systrar har alla spelat volleyboll. Brodern Marte var collegespelare i basket och pappa Tim framgångsrik baseballspelare. Det var också stödet från familjen som fick en ”tvivlande” Kerrie att satsa på beachvolleyboll.

– Jag var ganska duktig volleybollspelare inomhus men tyckte inte alls att jag passade för beachvolley, har Kerrie berättat.

– Under mitt första år med Misty var det jag som gjorde alla fel och misstag och jag kände mig ganska misslyckad.

Kerrie vände sig till föräldrarna och berättade om sina tankar.

– De sade åt mig att jag kunde ju alltid ta på mig kläder och skor och ta ett 9 till 5-jobb om det var det jag ville istället. Det satte in min tillvaro i ett annat perspektiv - och nu älskar jag verkligen mitt beachvolleyliv.